Würzburg: Schloss Marienberg, gamla stadsbron över Main.

Würzburg är Frankens andra största stad efter Nürnberg och har drygt 130 000 invånare, alltså ungefär som Lund (mitt alma mater) men betydligt mindre än Åbo. Universitetet grundades år 1402 och har över 25 000 studenter – staden är alltså starkt präglad av universitetet som genom åren spritt sig till många olika byggnader och stadsområden. Själva staden växte fram redan på det gamla frankerrikets tid kring den lokale krigsherrens borg på kullen Leistenberg, där fästningen och slottet Marienberg nu reser sig högt över stadsbebyggelsen. Den första biskopskyrkan på den nuvarande katedralens plats invigdes av den blivande frankiske kejsaren Karl den store (”Charlemagne”) år 788. Från och med den tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossas tid på 1100-talet och ända fram till 1805 var Würzburg med omgivningar en egen ”kyrkostat” styrd av kollegialt valda furstbiskopar. De sista ”furstliga biskoparnas” barock- och rokokoresidens mitt i staden bär vittne om kyrkans och det dåtida Würzburgs enorma rikedomar. Residenset med sina berömda interiörer och takmålningar är nu ett välbesökt museum (https://www.residenz-wuerzburg.de/) och i delar av byggnaden finns universitetets institutioner för arkeologi, klassiska studier och klassiska språk inrymda.

Vårt möte ägde rum i en mera sentida historisk miljö, nämligen den efterkrigstida amerikanska militärförläggningens personalkaserner och skola, numera lokaler för universitetets Campus Hubland. Dit ut åkte vi på morgonen den 24 juni för inledningspresentationer och de vanliga lära känna-aktiviteterna. En påminnelse: vad är CHARM-EU? Det står för ”CHallenge-driven Accessible Research-driven Mobile European University”. Medlemmar är nio europeiska universitet av varierande storlek. Låt oss räkna upp dem från söder till norr: Barcelona, Montpellier, Eötvös Loránd-universitetet i Budapest, Würzburg, Tekniska högskolan Ruhr Väst, Utrecht, Trinity College i Dublin, Åbo, samt Bergen. Folk från Barcelona, Budapest, Würzburg, Utrecht och Dublin hade slutit upp, förutom vi två från Åbo. Dessutom anslöt sig flera lärare och forskare från våra systerinstitutioner i Würzburg: Psykologi och Konsthistoria.

Under de två dagar som mötet pågick uppstod det förstås många tillfällen att jämföra olika strategier för hur utbytesstuderande bäst rekryteras, tas emot och introduceras till den lokala kulturen och studiemiljön. Att Åbo ligger bra till när det gäller mängden språkkurser och kurser på engelska, liksom de praktiska arrangemangen kring vistelse i Finland, är ganska tydligt. Särskilt de tre unga och entusiastiska representanterna från Budapest vittnade som sina många kontakter med studenter som varit i Åbo och som kommit hem med mycket goda erfarenheter av studierna hos oss. En viktig sak som togs upp är också hur skapandet av internationella online-kurser ökar synligheten för universiteten och högskolorna i nätverket – särskilt de mindre och mera avlägset belägna, som Åbo. Alla lärare och studenter borde gå in och studera CHARM-EU:s lista över distanskurser som studenter från alla våra nio städer kan ansöka om att ta. Kurslistan nås via följande direktlänk: https://charm-eu.eu/learning/educational-offer/course-catalogue/ (eller välj ”learning” på huvudsidan och sedan ”Transnational Online Learning”, TOL).

Bläddrar man i katalogens enkla och lättillgängliga sökverktyg ser man att Eötvös Loránd-universitetet i Budapest är det i särklass mest produktiva: i dagsläget 66 tidigare, pågående och kommande distanskurser av totalt 116. Kurserna behandlar allt från teknisk kemi till ungersk historia. Åbo kommer som god tvåa med 23 kurser, särskilt inom psykologi, genusvetenskap, juridik och marinbiologi. Det finns säkert fler kurser som det ganska enkelt skulle kunna göras distansversioner av, vilket särskilt skulle gynna mindre ämnen.

Floden Main är anledningen att staden finns. Runt omkring höjer sig vinodlingarna.

En extra bonus för mig var att jag nu kunde knyta nya kontakter med kollegor i mitt eget ämne från Würzburg och Dublin. I Würzburg finns Institutet för konsthistoria (Institut für Kunstgeschichte, https://www.phil.uni-wuerzburg.de/kunstgeschichte/) med sex professorer, två honorarprofessorer (närmast motsvarande äldre lektor), två ordinarie lektorer och ett stort antal övriga medarbetare och forskare. Vid Trinity College i Dublin finns Department of the History of Art and Architecture (https://www.tcd.ie/History_of_Art/) med 13 personer i den ordinarie personalen (varav två ”full professors”) och fem postdoktorala forskare. Det kan inte undvikas att man känner sig vemodig när man tänker på Åbo där vi nu reducerats till endast en professor och en lektor i Konstvetenskap, plus en lektor i det näraliggande men ändå annorlunda ämnet Visuella studier.

Förutsättningarna för undervisning i ett förmålsorienterat ämne som konst- och arkitekturhistoria är också helt andra i städer som Würzburg och Dublin. Den nyanställda lektorn Linda Müller från Institut für Kunstgeschichte berättade engagerat om hur hon från dag ett låter nybörjarna studera konstverk och byggnadsdetaljer direkt på plats, t.ex. i det näraliggande residenset. Även i Dublin ligger institutionen för konst- och arkitekturhistoria i omedelbar anslutning till berömda museer och arkiv, t.ex. det där Book of Kells förvaras. Inspirationen vi får från sådana besök är viktiga för Åbo, och jag hoppas att jag kan rapportera om en planerad vistelse på Trinity College i ett senare blogginlägg.

VICEFAM-CID är ett tvåårigt projekt som syftar till att identifiera de behov och utmaningar som föräldrar till barn med intellektuell funktionsnedsättning möter i sin vardag. Med utgångspunkt i dessa behov ska projektet utveckla ett digitalt stöd som kan erbjuda relevant information, vägledning och stöd till familjerna. Genom att kombinera forskning, användarnas erfarenheter och digital innovation vill projektet bidra till ökad delaktighet och bättre välbefinnande för både barn och deras familjer.

Besöket i Maribor utgjorde projektets andra internationella möte. Under dagarna samlades projektpartnerna för att diskutera projektets framsteg och planera det fortsatta arbetet. En central del av mötet var presentationen av den data som hittills samlats in genom projektets olika delstudier. Diskussionerna gav värdefulla insikter och bidrog till en fördjupad förståelse för de gemensamma utmaningar som familjer möter i de olika länderna.

Stor vikt lades också vid planeringen av nästa fas i projektet, där fokus ligger på utvecklingen av det digitala stödet. Genom att samla kompetens och erfarenheter från flera länder skapas goda förutsättningar för att utveckla en lösning som är både användarvänlig och anpassad till familjernas behov. Det internationella samarbetet är en av projektets stora styrkor. Möten som dessa ger möjlighet att lära av varandra, dela kunskap och inspireras av olika perspektiv och arbetssätt.

Våra värdar vid University of Maribor gav oss en rundtur av deras fina utrymmen, visade oss deras simuleringsutrymmen för deras sjukskötarestuderande och vi fick även prova på deras VR-utrustning. Dessutom hade de ordnat ett uppskattat socialt program som gav oss möjlighet att uppleva den slovenska naturen. En av höjdpunkterna var en utflykt upp i bergen där vi fick delta i så kallad ”forest therapy”. Under vandringen fick vi möjlighet att stanna upp, vara närvarande i naturen och uppleva den rogivande miljön. De vackra landskapen och den friska bergsluften skapade fina möjligheter till både återhämtning och samtal mellan projektpartnerna utanför mötesrummen.

Utbytet gav inte bara värdefulla resultat för projektets fortsatta arbete utan stärkte också samarbetet mellan de deltagande universiteten. Internationella projekt som VICEFAM-CID visar hur gemensamma utmaningar kan mötas genom kunskapsutbyte, forskning och samarbete över nationsgränserna.

Nästa projektmöte hålls i oktober i Radom, Polen, där arbetet med utvecklingen av det digitala stödet fortsätter. Vi ser fram emot att åter träffa våra projektpartners och ta ytterligare steg mot projektets mål.

Tack till våra värdar vid University of Maribor för ett välorganiserat och inspirerande utbyte. Det värdefulla samarbetet mellan länderna fortsätter, och vi ser fram emot de kommande projektaktiviteterna.

Doktorand Erica Wiik, Hälsovetenskaper

OsloMet har ca 2400 anställda och omkring 24 000 studerande. Det är alltså ett stort universitet i jämförelse med ÅA och språk- och skrivstödet erbjuds på annorlunda sätt än hos oss. På OsloMet är det universitetsbibiloteket som ansvarar för språk- och skrivstöd och stödet för kandidatstuderande ges främst av mentorer, dvs. äldre studerande. Utöver mentorerna har universitetsbiblioteket anställda som samarbetar med undervisande personalen och mentorerna.  

Enheten för akademiskt skrivande på engelska är också en del av universitetsbibliotekets forskningsstöd. Enheten stöder universitetets institutioner och utbildningsprogram som använder engelska som arbetsspråk i studier och forskning.  

Även om OsloMet är mycket större än ÅA så blev det snabbt tydligt för oss att våra studerande ganska långt har samma behov och utmaningar när det gäller kommunikation och språkstöd.  

Under tre givande dagar fick vi utbyta idéer, ta del av forskning och diskutera aktuella ämnen tillsammans med Tom Muir, Kristin Solli, Pavel Zemlianksy och Grethe Moen Johansen. Vi funderade bland annat på hur studerandes texter ser ut idag och hur deras akademiska skrivande har förändrats sedan AI blev en del av skrivprocessen. Vi diskuterade vad det betyder att ha en egen röst och hur studerandes röst kan synliggöras i en akademisk text.  

En intressant observation vi delade var att AI kan stärka studerandes självförtroende och på så sätt bidra positivt till skrivprocessen. Samtidigt kan bristande självförtroende leda till att studerande använder AI i mycket hög grad och förlorar sin agens, eller röst. I ett försök att göra studerandes röst mera hörd har en ökad användning av språkelement som tidigare ansågs för informella (t.ex. pronomen) observerats på båda universiteten. 

En annan gemensam observation är att det i nuläget inte finns någon konsensus när det gäller AI riktlinjer på något av universiteten. Det finns inte heller något systematiskt samarbete mellan språkrådgivarna och handledarna från ämnena. 

Vi diskuterade också om akademiska skrivregler i viss mån är en myt. Kan vi tala om ”regler” när det ändå finns stora skillnader mellan hur texter ser ut i olika akademiska discipliner? Borde studerande, i stället för att lära sig regler, lära sig vilka valmöjligheter de har när det gäller akademiskt skrivande, så att de har större frihet att bedöma vad en idealtext är i deras disciplin?  

Det var givande att få diskutera dessa aktuella frågor med våra norska kollegor och vi ser fram emot att få fortsätta dialogen under kommande terminer.

Christel Björkstrand, lektor i engelska
Sarah Mattila, universitetslärare i engelska

Innan seminariet arrangerades en online kickoff med lite förhandsinformation och insamling av deltagarnas förförståelse via en SWOT i Miro. De tre huvudteman som definierats gällande såväl kickoffen som seminariet var 1) användning av AI för planeringsarbete, 2) användning av AI vid lärandeaktiviteter och 3) AI ur respons- och bedömningsperspektiv. Redan vid kickoffen var det ganska tydligt att utmaningarna är gemensamma.

Programmet körde igång på måndag i Montpellier och inleddes med en genomgång av AI-GO!-ramverket (Npuls, 2025) för AI-litteracitet. Detta ramverk var nytt för oss och gillade starkt hur de etiska aspekterna av AI-litteracitet fått en särställning. I stort var dock diskussionen mycket liknande våra interna och nationella diskussioner. Efter en kort speed-dating för att lära känna varandra gick Vanessa Vigano (Universitetet i Montpellier) igenom en färsk jämförelse av CHARM-universitetens policydokument gällande AI. Variationer fanns utan tvekan men avsnittet kring transparens vid användning av AI ledde till störst diskussion. Liksom nationellt visade det sig att det finns flera sätt att förvänta sig transparens; en kort redogörelse i brödtext, ett separat reflekterande dokument eller citeringar enligt vetenskapliga normer. Därefter delades vi in i gruppdiskussioner och fick välja mellan praktiska AI-färdigheter eller etiska aspekter på implementering av AI. På måndag kväll fick vi innan middagen en guidad rundtur på Montpelliers botaniska trädgård som ägs av universitetet i Montpellier.

Tisdagen inleddes med en presentation av Aurélie Bourdais (Universitetet i Montpellier) gällande användning av AI i språkundervisningen. Hennes observationer och resultat motsvarade ganska långt de samma som vi också upplever. Dagens höjdpunkt blev en paneldebatt med studerande från universitet i Montpellier. Studerande hängde med hela dagen och hade hört diskussionerna innan men kunde snyggt paketera sina egna upplevelser och åsikter kring AI-temat. Under det senaste året har olika trafikljusmodeller för användning av AI skapats och implementerats här och var inklusive hos oss. Dessa är tänkta att fungera som ett verktyg för läraren och göra förväntningarna tydligare åt studerande. Utöver oss var det endast ett par andra universitet som hade motsvarande trafikljus och det visade sig att dessa delar åsikterna. På en del håll ses förbud av AI som konservativt bakåtsträvande, även om det bara vore för ett specifikt skede av en uppgift. Denna diskussion har vi inte stött på i samma grad i Norden och det anas kanske en mer kritisk hållning i våra diskussioner hemmavid. Den resterande delen av innehållet kom främst att bestå av workshopsaktiviteter där vi gruppvis skapade material utgående fån de tre teman som introducerats vid kickoffen. Dessa presenterades på onsdag innan seminariet avslutades.

Man blir lätt hemmablind och det är väldigt berikande att träffa andra som funderar på samma saker men i lite annan kontext. Jag skulle inte säga att vi tagit hem oss något alldeles revolutionerande nya insikter men däremot ett utökat nätverk och en del nya insikter. Om du som läser detta har möjlighet att åka på motsvarande träffar så lönar det sig att ta chansen!

Nordens hus i Reykjavik ritades av Alvar Aalto och invigdes 1968. Möblerna är naturligtvis Artek.

Förutom seminariet fick vi även bekanta oss med Grófin-biblioteket i centrala Reykjavik, där en rundtur ordnades i det som snart kommer att bli en tillbyggnad till det nuvarande biblioteket, och det presenterades hur användarsamfundet involverats i designen av den delen av biblioteket och hur man lyssnat till deras önskemål och behov. Dessutom presenterade andra isländska bibliotek sin verksamhet med betoning på inkluderande verksamhet och hållbarhet. Vi fick bland annat delta i en inomhuspicknick som ett exempel på hur biblioteket ordnar aktiviteter som samlar människor med olika kulturell bakgrund så att de får mötas och lära sig av varandra. Eftersom vi var så många från projektet PASSAGE på plats höll vi även diskussioner om framtida samarbete och fortsatt forskning.

Användarnas önskemål har långt påverkat designen av Grófin-bibliotekets nya tillbyggnad.

Vårt besök i Reykjavik sammanföll även med 50-årsdagen av Kvennafrídagurinn (kvinnostrejken), då uppskattningsvis 90% av de isländska kvinnorna 24 oktober 1975 gått i strejk som protest mot lägre löner och sämre arbetsvillkor. Denna strejk omfattade även hushållssysslor för de kvinnor som inte arbetade utanför hemmet. Dagen till ära stängde även universitetet tidigare, så även vi som var besökare där avslutade arbetsdagen då. Precis som för 50 år sedan fylldes centrum av Reykjavik av tiotusentals kvinnor som påminde om att även om vissa saker förbättrats på femtio år, så finns det fortfarande mycket arbete kvar!

Tusentals strejkande kvinnor utanför parlamentshuset Alþingi.

Under dagen hade vår forskargrupp även möjlighet att få en privat guidning på en utställning om den tidigare presidenten Vigdís Finnbogadóttirs liv. Vigdís, som nu hunnit fylla 95 år, var ju världens första folkvalda kvinnliga president, något jag redan på den tiden hon var president – då jag gick i lågstadiet – tyckte var fantastiskt! På utställningen fick vi också se något mycket bekant, nämligen en finsk doktorshatt och värja. Det visade sig att Vigdís vid sidan av mycket annat även 1990 blev hedersdoktor vid Tammerfors universitet! 

Vigdís, världens första demokratiskt valda kvinnliga president och hedersdoktor i Tammerfors.

Genom Erasmusutbytet hade jag möjlighet att under två dagar vidga mina vyer och bekanta mig med nya människor och såväl forskning om som praktiska lösningar inom biblioteks- och informationstjänster. Det här är en möjlighet som många kanske inte ens är medvetna om att finns, då Erasmusutbyten ofta förknippas med längre vistelser och undervisningsskyldighet. Det lönar sig ändå att åka även på kortare utbyten om man vill förkovra sig i god praxis inom andra organisationer i andra länder.

Kristina Eriksson-Backa
Professor i informationsvetenskap

Koç University Hospital

Under våra dagar i Istanbul fylldes schemat av givande projektmöten, erfarenhetsutbyten och inspirerande studiebesök. En särskild höjdpunkt var besöket vid Koç University Hospital som är ett modernt universitetssjukhus med imponerande forsknings- och utbildningsmiljöer. Vi fick även möjlighet att besöka företaget RMK AIMES, vars stora simuleringscenter är beläget i samma byggnad. Där introducerades vi till den senaste teknologin inom medicinsk simulering: avancerade robottekniker, simuleringsdockor och annan högteknologisk utrustning och utrymmen används i vårdutbildningar. Simuleringscentret hade en hel våning för Objective Structured Clinical Examination (OSCE) som används för att utvärdera klinisk kompetens hos läkare och sjukskötare. Koç University School of Nursing är lokaliserat i samma byggnad som Koç University hospital och RMK AIMES, vilket ger deras sjukskötarstuderande fina praktik- och simuleringsmöjligheter. 

Våning med OSCE evalueringsrum

Den första mötesdagen hade våra värdar dessutom planerat en minnesvärd båtutflykt längs Bosporen, sundet som förbinder Svarta havet med Marmarasjön och delar Istanbul mellan den europeiska och den asiatiska sidan. Det var en fantastisk upplevelse att få se staden från vattnet, med dess blandning av historiska byggnader, moderna skyline och pulserande hamnliv. Utflykten, som inleddes i stilla regn, avslutades i kvällssol och med dans till välkända turkiska låtar, en glädjefylld gest från våra värdar som på ett fint sätt förde samman deltagare från flera länder. 

Båtutflykt längs Bosporen

Ett oförglömligt inslag under vistelsen var också den jordbävning på richterskala 5 som inträffade under en av dagarna. Händelsen blev en påtaglig påminnelse om varför projektet EcoDN-HUB Disaster Nursing är så viktigt – att genom forskning, samarbete och teknikutveckling bidra till framtidens vårdutbildning och beredskap vid katastrofer. 

Utbytet gav inte bara värdefulla insikter i hur teknik och omvårdnad kan integreras för att stärka katastrofberedskapen, utan också inspiration och energi inför det fortsatta arbetet vid våra egna lärosäten. Vi kan varmt rekommendera Erasmus+-utbyten av detta slag, de ger nya perspektiv, stärker samarbeten och påminner oss om den internationella dimensionen i utbildning och forskning. 

Projektgruppen

Tack för möjligheten till ett internationellt personalutbyte. Det värdefulla samarbetet länderna emellan fortsätter.  

Universitetslektor Malin Andtfolk

Universitetslärare och doktorand Susanna Nylund 

Fakulteten för naturvetenskap och teknik, Institutionen för natur- och hälsovetenskaper

Bilder: Malin Andtfolk och Susanna Nylund

BIP står för Blended Intensive Programme, vilket innebär att kursen skall innehålla ett digitalt element och en intensiv del. Just denna BIP byggdes upp av presentationer av studenter, varav de flesta handlade om reformer i lokalförvaltningen. Den inledande delen användes då för att kort introducera varje tema, för att man skulle kunna ställa frågor redan i det skedet, vilket i sin tur avsågs hjälpa studenterna att avgränsa eller utveckla innehållet i deras presentationer. Under den intensiva delen var det sedan lärarnas uppgift att ytterligare fördjupa innehållet.

Eftersom den tyska partnern skötte alla finansieringsansökningar och arrangemang sträckte sig mitt ansvar till att hitta studenter som kunde delta i en veckas kurs i Tyskland veckan efter midsommar och sköta den egna reseadministrationen. (Ur en finländsk synvinkel var tidpunkten för denna BIP inte alldeles optimal.) I kursen deltog 35 studenter från 5 universitet i Finland, Polen, Schweiz, Spanien och Tyskland. (För den som funderar i ERASMUS+-termer – nej, alla dessa ’räknades’ inte ur finansieringssynvinkel, bland annat Schweiz.) Den intensiva delen, kallad sommarskolan, arrangerades av TU Darmstadt, i det ganska fantastiska slott som utgör universitetets huvudbyggnad men också hemvist för de lokala värdarna.

Det var en fin vecka, både pedagogiskt och socialt. Ur pedagogisk synvinkel noteras att jämförelse också här är ett kraftigt verktyg, att ett systems karakteristika förtydligas i jämförelse med andra. Socialt sett hittade studenterna varandra från första stund. Presentationstraditionerna uppvisar en del skillnader; tyskarna läste från papper, polackerna satt ner och talade, mellaneuropéerna applåderar genom att knacka i bordet och så vidare. En del av skillnaderna berodde på att sommarskolan är ett inslag i minst fem olika kurser och att dessa kurser ser olika ut. Examinationen i schweizarnas kurs byggde på ett skrivet paper, vilket gjorde att deras presentationer hade djupare frågeställningar än de flesta andra. Studenterna var också på något olika nivå. Utgångpunkten var att BIP:en var en kurs på magisternivå men av olika anledningar bestod den polska gruppen av studenter både på kandidat-, magister- och doktorandnivå. I praktiken fungerade detta dock väl. Lite mindre väl fungerade tekniken, där den tekniska nivån var lägre i dessa alldeles nyrenoverade föreläsningssalar än vad vi är vana vid men det kan bero på svårigheterna att kombinera luftkonditionering och AV-utrustning från 2020-talet med skyddade stenväggar från 1500-talet.  (Luftkonditioneringen hade varit av nöden. Också i ett stenslott blir det varmt, om temperaturen utomhus ligger runt 30 grader.)

Erasmus+ har överraskande gammalmodiga dokument men i sak fungerar systemet uppenbarligen smidigt. Informationen och bemötandet från Internationella enheten är utmärkt, vilket underlättar de praktiska arrangemangen betydligt. Om någon frågar dig om du vill delta i en BIP är svaret därför enkelt: Det vill du gärna!

Skandinavistikinstitutionerna i Bonn och Köln samarbetar regelbundet – denna gång träffades man i de nya lokalerna i Bonn.

Dessutom hade jag förmånen att ”skugga” min kollega Judith Meurer-Bongardt, Wissenschaftliche Mitarbeiterin (motsvarande universitetslektor) och hennes undervisning i finlandssvensk litteratur och översättning. Ett viktigt inslag under veckan var också att på nära håll få studera och lära av samarbetet mellan Skandinavistiken vid Bonns och Kölns universitet. Det skedde dels genom en forskningsdag då studenterna vid de båda institutionerna träffas, tar del av pågående magisterarbeten och forskning samt umgås, dels via ett studiebesök till Skandinavistiken i Köln. Skandinavistik-institutionerna i Tyskland påminner i storlek om de svenskspråkiga litteraturämnena i Finland: litteraturvetenskapen vid Åbo Akademi och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Många av de utmaningar vi lever med i våra små, finlandssvenska akademiska miljöer är också desamma som för skandinavisterna i Tyskland, och Erasmusveckan gav många konkreta förslag på utökat samarbete inte bara på lärar- och forskarhåll utan även för studenterna.

Beethoven blickar ut över torget

Staden Bonn var ett kärt återseende. Beethoven ser man överallt, inte minst på torget där han strängt blickar ut över terassgästerna. Jag är glad över att Erasmusveckan har gett mig möjlighet att få nya perspektiv på undervisningen och nya idéer för ökat akademiskt samarbete, nationellt och internationellt.