Som småföretagare med enskild firma och i gränslandet mellan konstnär och företagare finns det inga stöd att få. Det livsverk jag byggt upp hänger fritt och jag lutar mig mot mig själv för att överleva.

Till en början var det ekonomi jag och mina kollegor pratade om. Vi ringde varandra och det talades om hur många 100 000 kronor som hade försvunnit. Dessa samtal försvann sakta för att istället ersättas av samtal om något mycket tyngre än pengar. Samtalen började istället handla om existentiella frågor. Varje vecka talar jag med olika kollegor i telefon, och varje vecka är det samma ämne: ”Vem är jag nu när jag inte längre står på scen?”

Det kan verka som att jag har världens mest sociala yrke. Jag står på scen och umgås med hundratalt olika människor varje dag. Så är inte fallet. Att vara artist på heltid är ensamt – nästan jämnt. Jag har få vänner utanför showbiz därför att mina arbetstider skiljer sig markant från alla andras. När du är ledig jobbar jag så jag kommer inte att dyka upp på den där festen, det där bröllopet eller dopet för ditt tredje barn. Mina nära vänner träffar jag när jag är ute och gigar. Mina nära vänner är andra artister, andra rotlösa flängande människor med orealistiska mål och förhoppningar. Individer som har offrat allt för att kunna leva sina drömmar.

För två veckor sedan var jag med och spelade in en musikvideo med Rehn Music Group på Sundsvalls Teater. Yohio stod för musik, sång och show och jag var med för att skapa lite mer innehåll. Det var en otroligt kul dag men också en allvarsam dag. Vi jobbade med en musikvideo i en tom teater. Temat var tydligt och känslan likaså.

Yohio berör det här med sin nya singel ”Daydreams” då förverkligande av drömmar också dräper vanliga relationer. I videon står vi på en vacker teaterscen. Allt är precis som det ska – med undantaget att lokalen är tom sånär som på vaktmästaren. Alla artister vet att det finns något magiskt i mötet med publiken. Det är en kick som inte går att beskriva. Vaktmästaren ger en därför hopp, skulle det inte varit för den rådande situationen så hade ändå upplevelsen varit komplett.

Det talas ibland om att man inte ska vara sitt jobb då det kan vara destruktivt om du får sparken. Till viss del är det sant. Men jag tror inte jag kan vara en bra artist om jag inte är det jag gör. Utan scenen, dess ´möten och dess kickar är vi ingen och inget.

Min älskade flickvän Jenny kan vara trött på mig på somrarna och höstarna när turnéerna avlöser varandra. Detta till trots är hon alltid tröttare på mig när lågsäsongen går igång. Det är skönt att vara hemma några veckor. Sedan tvivlar man på vem man är – varför man är. Det som får en att hålla igång och orka med den tråkigare sidan av jobbet, att sälja, bokföra och administrera, det är vetskapen om att det kommer en ny säsong. En ny period av galenskap, resor och fantastiska möten där dagdrömmar blir verklighet.

Coronapandemin slår inte bara mot ekonomin med ett implicit näringsförbud. Den förbjuder mig också att vara den jag är. Jag försöker varje dag att se det vackra i tillvaron och att vara lycklig för det jag har. Det är svårt, vissa dagar svårare än andra. Dagdrömmarna dräpte inte bara relationerna – för en tid framöver är också dagdrömmen död.

Som småföretagare med enskild firma och i gränslandet mellan konstnär och företagare finns det inga stöd att få. Det livsverk jag byggt upp hänger fritt och jag lutar mig mot mig själv för att överleva.

Vikten av regi

När jag jobbade med Magikergränd i Visby mellan åren 2012-2015 upptäckte vi något som egentligen var självklart. Vi i ensemblen gjorde massor med föreställningar varje dag – och vi såg varandras föreställningar utvecklas och förändras. För trollkarlar som nästan alltid jobbar ensamma var detta en stor grej. Plötsligt kunde vi börja jobba aktivt med att förbättra varandras material. Vi började titta på scengestalter, på manus och på dramaturgi. I kort innebar det att showerna blev bra mycket fortare än vad som annars skulle ske.

Att ta steget ännu längre och aktivt arbeta med en regissör i en replokal, istället för att stå ensam i egen kammare är enormt. Skillnaden på resultatet blir också den enorm.

Att anlita en regissör kan vara en kostsam historia såväl ekonomiskt som tidsmässigt. Det är viktigt att välja rätt person för jobbet så att du inte arbetar emot det uttryck du är ute efter. Det kan däremot vara väldigt lärorikt att jobba med en regissör som inte alls kan något om ditt fält, exempelvis någon som inte har någon som helst aning om hur trolleri fungerar. Det kan ge massor av nya infallsvinklar och öppna ögonen för båda parterna.

]I am a typed director. If I made Cinderella, the audience would immediately be looking for a body in the coach.
-Alfred Hitchcock

Hösten 2017 hjälpte jag och Nalle Laanela Daniel Oja från Nordcirkus med hans föreställning ”Viktors Vidunderliga Värld”. Föreställningen var i huvudsak en nycirkus-show anpassad för barn i olika åldrar. Daniel ville å ena sidan få hjälp av Nalle och hans gedigna clownkunskaper. Han ville också få föreställningen att bli mer magisk. Det var där jag kom in.

Vi arbetade intensivt under en vecka och vid flera tillfällen hände det att Daniel och Nalle var nöjda med en scen, men jag såg att trolleriet led. Därför fick vi jobba vidare med saker ingen av dem tänkte på. Ett av dessa tillfällen var när en tygbit skulle trollas bort. En till synes enkel grej – men det fanns så mycket mer att hämta där. Det resulterade i två extra timmar med en duk och en del frustration. Scenen blev sedan helt fantastisk. Det berodde såklart också på att Nalles kunskaper i clown dessutom gav de magiska rörelserna mening till scenen. Hade jag inte varit i rummet hade inte den scenen utvecklats – och det berodde på att Daniel haft modet att ta in två personer med olika perspektiv.

Förberedelser och attityd

Det bästa sättet att få ut så mycket som möjligt med tiden tillsammans med din regissör är att vara förbered på vad som ska tränas in. Det innebär att all utrustning bör vara så klar det bara går, att kostym existerar och att du gärna har ett manus. Alla dessa delar kan såklart vara olika utvecklade beroende på var numret du ska utföra befinner sig. Är det en ny karaktär och helt nya trick kan det finnas en anledning till att inte ha lagt ner allt för mycket möda på specifika problem då ert arbete mycket väl kan göra att en gammal idé kastas och nya skapas.

Undvik däremot att lägga för mycket tid på att lösa specifika problem – där du vet att det är något som går att ordna hemma i din egen kammare. Då är det bättre att gå vidare och fokusera på helheten istället.

Jag tror att vi alla är olika i hur vi lyssnar på våra medmänniskor. En del lyssnar med kritiska öron, andra med ett öppet sinne. Jag själv tillhör gruppen människor som alltid ställer mig kritisk mot vad jag hör. Troligen kommer det från såväl utbildning som sociala situationer. Mitt kritiska sinne är väldigt bra att ha, men jag har lärt mig att så inte alltid är fallet. I kreativa processer är det ALLTID bättre att gå in med ett öppet och accepterande sinne. Vid regi är detta extra viktigt.

Jag vet att det är riktigt tufft vid tillfällen att säga JA istället för NEJ. Jag har lärt mig att lägga allt ego och, till viss del, alla egna åsikter åt sidan. Lita på din regissör. Hen ser troligen något som inte du ser så därför är det bra att lyssna, testa och experimentera. Det är därför du är där. I slutändan är det ändå alltid du som beslutar över hur ditt nummer kommer att se ut. Ett spår som din regissör börjar följa kan mycket väl skapa något du absolut inte själv tänkt.

En sådan sak blev väldigt tydligt i höstas när jag och, vår ständiga regissör för Liseberg, Wille Christiani arbetade fram en helt ny karaktär som dessutom skulle framföra två helt nya nummer. För att göra det hela lite tuffare var karaktären ”Baronen” dessutom delad i två vilket i realiteten innebar att vi utvecklade två karaktärer. Det var utan tvekan det absolut svåraste jag någonsin gjort på scen. I en så frustrerande process som detta var försökte jag, med viss framgång, att vara så lyhörd jag kunde. Något som tog all kraft jag hade. Slutresultatet är något som jag verkligen är glad för och känslan av att ha utvecklats så mycket är värd all slit!

Den egna regin

The creation of something new is not accomplished by the intellect but by the play instinct acting from inner necessity. The creative mind plays with the objects it loves.

-Carl Jung

När ert arbete i replokalen är klart innebär det inte att du är färdig med jobbet. Det återstår mycket arbete med numret framför och bakom ridån. Resultatet som du och sagda regissör gjort behöver marineras ett tag och sedan bearbetas. Personligen gör jag helst det i ensamhet där jag kan ställa upp all utrustning och både stega igenom materialet och testa de olika tonfallen eller gesterna vi jobbat med.

Jag vet att det kan ta emot att dra på sig hela kostymen, framför allt som du likt mig ibland har ganska omfattande kostymer, smink och annat elände. Saken är den att utan alla de faktiska detaljer som din kostym utgör – vet du inte säkert om ditt material kommer att fungera. Jag har flera gånger stött på patrull kring så enkla saker som att ett halsband gör att en viss rörelse inte fungerar, eller att mitt headset plockar upp ett ljud som röjer en hemlighet. Trolleri, men kanske också andra konstformer påverkas något makalöst av yttre faktorer. En liten förändring kan göra att ingenting fungerar. Därför är det viktigt i ditt egna arbete att inte glömma bort repetition och egen regi i full kostym, gärna med rätt ljud och ljus.

Slutligen

När hela den resan är klar återstår det att lyssna på den sista regissören i processen. Det är din publik. Du kommer att höra vad de tycker och tänker varje gång du uppträder. Att skriva om det kräver dock en helt egen artikel. Är du sugen på att läsa en sådan – eller du fick någon annan tanke eller idé – skriv då gärna en kommentar nedan.

Att överleva kritik och att se det som regi

Under de första åren som scenkonstnär har du väldigt mycket att lära. Det är en period då du kämpar ganska hårt med såväl nerver, materialval och att hitta dig själv. Under denna process är det väldigt svårt att ta in kritiska röster och istället för att lyssna på feedback välja att genast gå i försvar. Istället lyssnar du på de positiva rösterna som gillar vad du gör och som älskar dina tricks. Du använder dessa röster som motargument mot att det du håller på med är fantastiskt.

Saken är den att du nyss har börjat, du har inte gjort speciellt många timmar på scen, så troligen är det du gör ganska kass. De kritiska rösterna har troligen rätt, men det har såklart de positiva rösterna också. Det är en rimlig överlevnads strategi att lyssna till de glada tillropen. Vi som står uppe på scen dagligen vet om att vårt yrkesval är krävande på många punkter – däribland att en dålig show får dig att må väldigt dåligt. Det är svårt – eller kanske omöjligt – att särskilja din show från dig som person. Därför svider kritik så hårt – och därför är vackra ord balsam för själen.

I din resa till att bli en bättre artist måste du någon gång välja hur du ska förhålla dig till kritiska röster runt om kring dig. Du måste också börja fundera på vad alla de vackra orden betyder. ”Du är den bästa magiker jag sett!” är fina ord – men hur många magiker har personen egentligen sett och vad vet de om bra skådenummer – egentligen? Vissa människor är nöjda om scenen var full av färg och det rörde på sig. En fin anekdot jag hittade lyder:

Det finns mycket att lära i denna lustiga text. Å ena sidan är det viktigt att hålla näsan över vattenytan och inte lägga för mycket vikt vid alla som slår ner på vad du skapar – för du ska veta att jantelagen är stark. Men å andra sidan ska du inte slå dövörat till. Du behöver höra kritik med ett öppet sinne för att bli bättre.

Ibland kan det dessutom vara bra att vara kritiskt mot kritiken. Det finns inget som är så jobbigt som att kliva ner från scenen med tusen tankar kring varför ett visst nummer blev som det blev och en oinbjuden kritiker kommer fram och petar precis där du just nu håller på att processa. Du vet att något blev galet, och det brukar inte bli det, så kommer Nisse-Pelle Grisklo från ingenstans med tusen tankar och idéer kring något han egentligen inte förstår. Det gör dig vansinnig! Mitt tips är: – döda honom inte, din möjlighet att utvecklas som artist är troligen begränsad från fängelset. Andas, le och ursäkta dig då du akut behöver gå på toaletten.

Konstruktiv kritik, avundsjuka och åsikter

Jag brukar särskilja på konstruktiv kritik, avundsjuka och åsikter. Från alla möjliga håll kan du snappa upp konstruktiv kritik. Jag minns mycket väl några helt fantastiska tillfällen då exempelvis Henrik Fexeus såg min show och poängterade att det ögonblick då min sko trollas fram är förvirrande. Jag hade kunnat gå i försvar och hävda att inte nog med att jag gjort det i flera år – reaktionerna är stora. Istället valde jag att lyssna på hans resonemang. Han hade såklart helt rätt. Det han fann förvirrande var att ingen sett mina skor tidigare – jag behövde antingen nämna mina skor så att alla visste hur de såg ut – eller skapa en tydlig brygga till mina fötter. Jag gör det numera – och det gör en stor skillnad på tricket och upplevelsen därav.

Avundsjuka brukar komma från andra artister inom samma fält. Du kan höra deras viskningar och åsikter om att de skulle minsann ha gjort si eller så. Mitt tips är att slå dövörat till och stilla visualisera dig själv som en lyktstolpe. Som tur är sker detta rätt sällan.

Slutligen har vi åsikter. Vad jag menar är folks upplevelser av showen rent generellt. Det är sällan jag kan lära mig något av att någon säger att det var fantastiskt roligt, tråkigt eller ”Det bästa jag sett.” Det kan vara roligt att höra, det kan vara det bästa som finns att höra just då eller det kan göra en riktigt ledsen. Oavsett vilket är det svårt att bli bättre av dessa kommentarer. Därav bör du inte ladda dem med speciellt mycket värde i din process att bli en bättre artist.*

*Notera att jag inte säger att åsikter är värdelösa. Åsikter i allmänhet är fantastiskt och det är oftast riktigt roligt att höra vad folk tycker om det jag, eller någon annan, gör.

En bakgrund till Alltinktur

En tidig vår 2006 satt jag och Jon Back på ett café i Falun och pratade om ett arrangemang vi var sugna att åka på. Jag är en nörd i alla dess benämningar och från det att jag var 14 år har jag varit ute i skogen och lajvar – dvs pysslat med Levande Rollspel. Vi skulle åka på ett lajv som hette Kastaria och där klurade vi på att gestalta charlataner – säljare av mirakelmedicin och i det kombinera mina trollerifärdigheter för att demonstrera dess makalösa egenskaper. Vi klurade en stund på ett namn, vi ville ha med ordet tinktur därför att det lät roligt. I ordleken som följde skapades ordet Alltinktur. En tinktur som antingen gav tur – eller som botade allt – en allt-tinktur. Produkten var född.

Först senare vid en sökning på namnet fann vi att en annan charlatan vid namn Johann Friedrich Böttger hade hittat på ett ämne som gjorde just detta.¹ Han var verksam i början av 1700-talet och hans Alltinktur var en version av alkemisternas De Vises Sten, eller Det Stora Elixiret. Inte nog med att det kunde bota alla åkommor – det förvandlade också basmetaller till guld. Inspirerad av Böttger utvecklade jag min tinktur och valde att helt förankra den i alkemin.

Tillbaks till lajvet 2006 där vi också anslöt Joakim Nordlander som både lajvade och spelade musik. Han och jag satt på sommaren och komponerade en sång som gjorde reklam för mirakelmedicinen. Låter omarbetades några år senare av mig och Gaston för att kunna passa in i den myt som vi skapade till Magikergränd och Mysteria. Under åren med Magikergränd växte min egen mytos kring Alltinktur och i vår krönika på Magikergränds hemsida har jag skrivit mer om den – med karaktären Arkadia Trismegistus ord. Läs krönikan här.

Under åren har jag utvecklat produkten, material och innehåll. Jag har såklart läst på om mirakelmedicinernas historia, fördjupat mig i alkemi och letat material som skulle gå att presentera inom denna kontext. I nuläget har jag flera timmar material på temat och jag har två olika skrudar att klä showen i. En som passar i medeltiden eller på fantasyarrangemang och en som är anpassad för vårt koncept Karneval det vill säga – en 1800-talsversion. Jag kan också tillägga att det var med en Alltinkturakt jag blev Svensk Mästare i Barntrolleri 2018.

The Medicine Show och dess historia

Som med all historia kan vi inte svara på hur gamla dessa shower är, vi kan bara utgå från de källor vi har och därigenom pussla samman en trolig historia. Jag redogör här för den information jag funnit och hävdar inte på något sätt att detta skulle vara den sanna historien.

Europa och Commedia dell’Arte

Under 1500-talet existerade en typ av akt, eller person som gick under namnet Mountebank, vilket var en resande försäljare, uppviglare och/eller predikant. Den engelska termen Pitchman skulle kunna fungera som en något moderna beskrivning. Denne reste med en vagn eller en skottkärra med en upphöjd scenliknande del i ena änden som användes som scen. Ordet kommer från de två italienska orden montare vilket betyder att bestiga eller gå upp någonstans och banco som betyder bänk.² Dessa resande mountebanks sålde vanligen mirakelmediciner av olika slag. Allt från motgift (vilket tydligen ska ha varit populärt i Venedig) samt olika former av reliker och exotiska varor som ska ha löst diverse fysiska och psykiska problem.

Ganska snart började dessa resande akter ta hjälp av commedeanter från Commedia dell’Art-sällskap. Främst karaktärerna Zanni och Arlecchino var de som hjälpte till. Deras uppgift var att med stor skicklighet ta emot pengarna från åskådarna samt lämna över medicinen på ett roligt sätt. Det skedde väldigt ofta med skickliga jonglerings- och clownrutiner samt och prick-kastning.

A full mountbank performance, then, might have begun with busking by the Masks, leading to the introduction of the mountebank, who would deliver his pitch with the aid of his masked saltimbanque assistants leaping on and off the stage to complete transactionsor using their juggler’s skills to thorw the goods precisely to the person who payed. When the audience were judged to have been sufficient tapped, they would have been rewarded with a Commedia performance.³

Man kan bara förmoda att en mer utbildad publik förstod att de betalade för skådespelet genom att köpa medicinen och att andra säkert utgick från att medicinen gjorde underverk. Denna underhållningsform kan i mångt och mycket liknas vid dagens TV-kanaler där du betalar din avgift genom att genomlida reklamavbrott. Dessa Mountebank-shower växte och det blev vanligt med flera akter där bland annat dresserade djur, trollkarlar och sång och dans var del av showen. Showerna fanns kvar i Europa till slutet av 1700-talet då den vetenskapliga revolutionen började komma ikapp samt andra typer av shower tog över på gator och torg. Men underhållningsformen och kvacksalveriet tog inte slut där. Den skiftade bara kontinent.

Resan till Amerika

Under 17- och 1800-talen i Nordamerika var förutsättningarna enormt goda för en resande Mountebankförsäljare att tjäna rätt bra med pengar. Det var långt mellan byar och städer och den allmänna kunskapen om medicin var låg. Generellt innebar ett besök hos en doktor att du omkom kort därefter vilket också förklarar varför läkare vid denna tid hade många öknamn. De flesta förlitade sig på huskurer vilket snappades upp av resande försäljare. I början handlade det huvudsakligen om ensamma kringresande försäljare som antingen använde en vagn med en liten scen baktill eller en man med sin resande kista – så kallad Tripes and Keister.⁴

Denna karaktär har blivit känd i populärkulturen, inte minst i Lucky Luke volym 38 ”Doc Doxey’s Elixir”.

Troligen genom arvet från Europa skapades så småningom föreställningar där ett mindre kompani anlände till stan och utförde diverse underhållning för att sälja sin mirakelmedicin. Eftersom det inte fanns någon Commedia-tradition i det nya väst skapades istället en ny karaktär som var löst baserad på Arlecchino – denna utvecklades senare till det som skulle bli black-face karaktären. Dessa grupper växte stadigt såväl  i antal som i omfång. Medicinförsäljare blev så vanliga att 1773 förbjöds deras verksamhet i hela Connecticut. Detta till trots fortsatte och växte verksamheten. Under storhetstiden kunde en resande Medicinshow innehålla en magiker, dansare, en orkester, clowner och djurtämjare. Nästan som en hel cirkus. (Vilket de senare utvecklades till.)⁵

Supersize me!

Allt är större i Amerika – så också The Medicine Show! När John E. Healy och Charles F. Bigelow bildade The Kickapoo Indian Medicine Show tog försäljningen verkligen fart. De köpte in ursprungsbefolkning från olika stammar som utförde diverse akter baserade på sitt ursprung och berättade historier om naturmedicinens fantastiska verkan. Dessa akter var enorma läger som byggdes upp mitt i stan och de annonserades flera veckor innan de kom till stan.⁶

Detta blev startskottet för en enorm mängd varianter och kopior som reste runt i den vilda västern. Det kan tilläggas att det är från denna period som begreppet Snake Oil härstammar. Andra valde nämligen att resa runt med orientinspirerade akter och i kinesisk naturmedicin finns just en olja baserad på orm som används som smärtstillande.⁷ Också många moderna produkter har sitt ursprung i denna tid. Exempelvis Coca Cola, Vick och Dr. Pepper.

Det finns många exempel på stora grupper som reste runt och sålde mirakelmedicin, däribland en magiker vid namn John Austin Hamlin. Han upptäckte snart att han tjänade mer pengar på sin medicin Hamlin’s Wizard Oil än på hans trolleri som han använde för att sälja den. Snart hade han ett mindre imperium med inhyrda försäljare som reste riket runt och demonstrerade hans medicin. Hamlin hade också en trallvänlig låt kopplad till sin produkt. Känns det bekant?⁸

Charlataner eller läkare?

Vad sålde då dessa mountbanks? Precis som nämns tidigare såldes allt från huskurer i nya förpackningar till rena bluffvaror. Senare kemiska analyser har visat att de flesta mediciner innehöll en stor del alkohol, också medicin mot just alkoholism innehöll runt 80% alkohol. Tydligt är också att medicinerna innehöll ämnen som gjorde att patienten kände av en förändring. I liniment blandades det ofta in stark peppar för att skapa en brännande känsla i musklerna. Laxerande medel var vanligt då det också skapade förändring. Morfin, kokain och andra droger användes flitigt, likaså rena skurstreck. En känd och ganska sinnrik medicin mot bandmask var i själva verket ett gäng sockerpiller som skulle sväljas hela. Några av tabletterna i asken hade hårt rullade remsor av silkespapper inuti sig. Dessa fungerade som bevis på att något kommit ut i andra änden när patienten gick på toaletten.⁹

En annan artist vars medicin är värd att nämna är Violet McNeal som iklädde sig rollen av en kinesisk undergörare med namnet Princess Cherry Blossom. Hon sålde en medicin som påstods ha räddat hela det kinesiska riket från att ha blivit utrotad. Hon hävdade nämligen att kineser inte ha någon sexualdrift och hennes medicin, som gick under namnet The Vital Sparks, rådde bot på detta. I själva verket var hennes medicin snyggt paketerat godis. Och kanske ska jag nämna att jag efter mina shower alltid säljer min egen medicin. De påminner också en del om godis faktiskt.¹⁰

Och nu då?

Den här artikeln skrapar såklart bara på ytan av vad medicinshower innebär. Jag hoppas att du blivit nyfiken på hur en sådan show kan se ut när jag utför den. Kommer du till ett arrangemang där Karneval finns är chansen ganska stor. Annars är det ju alltid rätt lätt att boka mig…

Har du lärt dig något? Har du sett min föreställning? Kommentera gärna nedan, det för mig väldigt glad.

1. Mer om Johann Friedrich Böttger och hans Alltinktur kan du läsa här: http://dictionnaire.sensagent.leparisien.fr/Johann%20Friedrich%20B%C3%B6ttger/en-en/

2. Rudlin, John, Commedia dell’Arte – an actors handbook, s. 25.

3. Ibid, s. 27-28.

4. Jorgenson, Tom, The medicine show manual, s. 37.

5. Prater, Paul, The magic of the medicine show, s. 6.

6. http://www.newenglandhistoricalsociety.com/the-kickapoo-indian-medicine-company-of-new-haven-entertains-the-masses-but-doesnt-cure-them/

7. https://en.wikipedia.org/wiki/Snake_oil

8. Prater, Paul, The magic of the medicine show, s. 9.

9. Jorgenson, Tom, The medicine show manual, s. 4.

10. Prater, Paul, The magic of the medicine show, s. 8.

För några veckor sedan hamnade jag i en diskussion med några kollegor. Ämnet var huruvida trollformler fortfarande användes i de shower vi gör. Ganska snart framkom det att en tydlig indelning skapades. De som gjorde barnunderhållning använde trollformler medan de som underhöll vuxna stod helt oförstående till omotiverat hokus pokus. Det visade sig lite senare vara en förenkling av verkligheten, för nog användes trollformler av alla trollkarlar. Ibland med viss ironi, ibland omedvetet genom pauser, en blåsande mun, ett knäpp med fingrarna. I ett vidare perspektiv är detta just vad en trollformel faktiskt utgörs av.

Essensen i trollformler är i min mening något som punkterar och dramaturgiskt skapar ett utlopp för en känsla av att förändring ägt rum. Vissa beteenden och mönster i våra liv utgörs av ritualer som punkteras av besvärjelser. Amen i kyrkan är en sådan, Hokus Pokus en annan. Tänk dig Ali Baba utan sitt ”Sesam öppna dig”, Gandalf utan ”Melon” eller Harry Potter utan sina tusentals formler. Jag vill dra det längre ändå därför att jag anser att trollformler finns i såväl det sakrala som i det profana. När du visar upp dina nyköpta kläder för den du älskar kanske hen utropar Voilá, därför att ordet helt enkelt behövs. I mina ögon (öron?) är Varsågoda en trollformel som i sin enkelhet bjuder in till en festmåltid men också visar upp ett dukat bord med läckerheter.

Magiska ord och ljud

Som du förstår är jag beredd att vidga betydelsen av vad en trollformel är. Vissa ords betydelse har helt förändrats på grund av tid och kulturell påverkan. Abracadabra är för mig en fantastisk formel som skapar associationer långt bortom barnkalasets försvinnande dukar. Det är en av världens äldsta trollformler och den väcker stsrka minnen, tankar och funderingar. Så är det nog inte för så många andra. Å andra sidan finns det andra ord och namn som har starka värden. Exempelvis Himalaya eller Paris är mer än bara namn på platser. De berättar också en historia!

I indialand bak Himalayas rand, där händer det konstiga saker ibland. Där bodde en trollkarl som trollade så, att åtta blev nio och nio blev två.
-Lennart Hellsing, Trollkarlen från Indialand

Alla har vi någon gång varit med om att vårt namn ropas på ett köpcenter och man fruktlöst söker efter källan till utropet, utan att känna igen någon i vimlet. Våra namn påverkar oss såväl mentalt som fysiskt – våra namn har makt över oss. Samma sak gäller ljud. När din telefon pingar av en avisering så reagerar du. Det spelar ingen roll hur oberörd du låtsas vara – ljudet har makt över dig. Tankar drar iväg och ditt beteende förändras.

Jag hävdar att en välformulerad och korrekt placerad trollformel har samma inverkan på publiken. Den tvingar fram en känsla, den skapar förändring i sinnet och den drar uppmärksamhet till ett specifikt ögonblick – det magiska ögonblicket.

En uråldrig tradition

Vi vet inte varför trollkonstnärer genom historien använt dessa mystiska trollformler. Vi kan bara anta att avsikten var att koppla an till det heliga, det mystiska och det magiska. Många trollformler består av felciterade, omskrivna och/eller varianter från de katolska mässorna. Latinet som är kyrkans språk har därför satt sin prägel på trolleriet. Också andra länders exotiska kulturer kan ha lockat och kittlat trollkonstnärens fantasi. Det är troligen orsaken till att flera formler har ursprung i persiskan och kinesiskan. Vi kan förmoda att avsikten med dessa främmande, men ändå kulturellt närvarande, ord var att skapa en känsla av att trollkonstnären besatt en hemlig (ockult) kunskap. Hokus Pokus är omtvistad men de flesta språkforskare är eniga om att orden härstammar från Hoc est enim corpus meum från nattvarden – vilket betyder Detta är min lekamen. I 1600-talets Europa då denna trollformel populariserades av en gatumagiker som gick under just namnet Hocus Pocus kan man bara anta vilka associationer orden väckte.¹ Alla gick i kyrkan, alla hörde liknande ord uttalas av en präst med hög social status – som därutöver hade ett välfungerande 4G-nät till himmelen. Betydelsen i orden är då något helt annat än dagens Hokus Pokus.

Det finns en stor mängd trollformler och flera av dem har liknande förklaringar, andra är mer komplicerade. Exempelvis är tidigare nämnde Abracadabra en sådan besvärjelse. Den är så gammal att vi inte med säkerhet vet varifrån den härstammar.² Det talas om Gamla Testamentet eller innan ens den Judiska Toran skrevs i Babylonien. Ibland nämns Kaldeen där patriarken Abraham ska ha härstammat ifrån. Vi snackar alltså runt 3000 år sedan. Den mest populära förklaringen av ordet är att det kommer från någon eller några av de hebreiska/arameiska orden:

Iibra k’dibra – Jag skapar med min röst
Abra kadavra – Jag kommer att skapa med ord
Ha brachah dabarah – tala en välsignelse
Avra c’dabrah – det skedde när det uttalades.

Oavsett vilken bakgrunden är har vi ett ord som följt med mänskligheten i tusentals år och då har naturligtvis dess betydelse skiftat från kultur till kultur, från århundrade till århundrade. Det vi nog alla kan enas om är att det är rätt nyligen som det kopplas till klichéartad underhållning.

Vilken är din trollformel?

Som du kanske förstår är jag en stor förespråkare för trollformler – såväl i vardagen som på scen. Jag har ett helt gäng med favoriter. En del artister jag känner har egna specifika påhittade formler – men som en man av historia föredrar jag historiskt förankrade fraser. Under utvecklingen av Magikergränd och Mysteria gjorde vi en omfattande studie av historiska trollformler. Vi valde ut mängder av dem och etablerade dem i vår värld. Denna studie skapade för mig mening och förståelse för orden jag använder. Det har i sin tur gjort att jag idag inte har några som helst problem att stå i mina moderna showkläder och riva av trollformler som är flera hundra år gamla. Jag använder frekvent såväl Hokus Pokus som mer avancerade fraser. Philip Cooper skriver i sin bok Esoteric and Cabala:

If words are going to be used, they should be meant. Words of power work because the person puts feeling, belief and imagination inte those words. Nonmagic words – the vocabulary of the human race – hinder real communication […] Magic words emanate from the heart.

Jag är övertygad om att han har helt rätt. Ska du använda trollformler i din show (Och det ska du!) så måste du tro på dem. Hur denna definition av tro uttrycker sig är upp till dig, men du bör ha en tanke med orden du använder. Du kanske inte lägger något som helst esoteriskt värde i orden du väljer – men du lär lägga dramaturgiska värden. Vad betyder ditt knäpp med fingrarna, dina dramatiska paus eller ditt Voilá? Frågorna att ställa sig är:

• Vilken är din trollformel?
• När och varför använder du den?
• Har den någon språklig eller känslomässig betydelse? Om så, vilken?
• Vad är det du vill förstärka?

Genom att svara på dessa frågor tror jag att du kan förstärka det magiska ögonblicket oerhört. Att slentrianmässigt kasta ur sig Abracadabra eller Simsalabim gör ingen lycklig. Testa istället att pausa en sekund, fånga publikens uppmärksamhet med en blick säg sedan dina magiska ord. Se skillnaden – och låt den sjunka in. Magi är ord – och ord är magi, vilka ord är dina favoriter och på vilket sätt är de magiska? Berätta gärna i en kommentar.

¹ Steinmeyer, Jim, MAGIC 1400s – 1950s, s. 123.

² Conley, Craig, Magic Words – A Dictionary, s. 59.

Ett försök att definiera professionell?

Först och främst måste jag definiera vad jag menar med en professionell underhållare. Enligt mig, och många andra som funderat kring begreppet, går det att förtydliga i tre kategorier.

Yrke

Du har ett yrke, alltså en profession. Om du har de kompetenser som krävs för att snickra kan du kalla dig snickare. Därav är du en professionell snickare. Det säger egentligen ingenting om huruvida du är bra på det du gör. I min värld finns det ganska många som tar betalt för att trolla och därmed skulle kunna kalla sig för professionella. Det är också en av anledningarna till att jag inte tycker att denna kategori riktigt räcker till.

Inkomst

Om en artist dessutom enbart (eller nästan enbart) lever på sitt yrkesutövande börjar vi närma oss en bättre beskrivning av vad professionell faktiskt innebär. Genom att endast leva på trolleri blir livet präglat av att göra ett bra jobb för att kunna få mat på bordet. När gigen slutar att enbart vara kul utan också är en nödvändighet för ens överlevnad skapas en piska en ganska stor förändring på ditt sätt att se på yrket och vad det faktiskt är du håller på med.

Att jobba heltid med något som tidigare var en hobby och en passion förändrar sakteligen din inställning till vad det är du håller på med. Du inser sakta men säkert att vara artist på heltid innebär enorma uppoffringar på det som vanliga människor kallar fritid. Som artist har jag inte längre helger när andra har det. Jag jobbar på högtider och jag kan aldrig komma på din fest – därför att jag jobbar troligen på en annan.

Problemet med kategorin inkomst är att en artist såklart kan välja att skaffa hela sin inkomst från sitt valda yrke, men också leva i en bil med omkostnader på 1000 kr i månaden.* Någonstans handlar begreppet professionell också om att du gör flera gig i månaden och tjänar en rimlig summa pengar på det. Samtidigt är det alltid snårigt att definiera någons professionalism på dennes inkomst. Det kan handla så mycket om vilka val och prioriteringar som personen har. Jag har den största respekt för människor som väljer att inte leva sina liv efter samhället normer. Därför kommer den tredje kategorin in på spelbanan, likt en skön tackling från höger.

Skicklighet

Den absolut viktigaste kategorin är att vara skicklig på sitt yrke. Att vara en duktig snickare, en skicklig trollkarl eller en makalöst inspirerande föredragshållare. Men vad innebär det att vara skicklig? Det handlar inte bara om att vara skicklig på att utföra de färdigheter som självklart kopplas samman med yrket (att trolla) utan det handlar om så mycket mer. Kundkontakter, kunskaper om olika scener och hur olika shower fungerar på dem, att vara påläst och att känna till sina begränsningar. Allt detta, och mycket mer, gör en artist till en skicklig yrkesutövare. Detta är vad som gör artisten professionell.

Ett professionellt förhållningssätt

Att vara professionell är inte ett färdigt paket eller en etikett som någon titulerar sig med. Det är en livslång process att ständigt förhålla sig till. Det är en långsam process där kunskaper och erfarenheter från dina och kollegors framgångar och misstag skapar en ständigt växande kunskapsbank.

Denna kunskapsbank skapar den trycgghet du som kund behöver för att kunna lita på och utgå ifrån att jag gör ett bra jobb. Jag ska försöka sätta fingret på några av de viktigaste punkterna i detta förhållningssätt.

Prioriteringar & tid

Eftersom trolleri är det enda jag sysslar med innebär det att en bokning är det viktigaste som finns för mitt företag och mig. Jag kämpar inte med ett annat arbete och jag kan därför spendera precis den mängden tid som behövs för att göra ditt arrangemang så bra som möjligt. Det spelar ingen roll vad som händer, jag att finnas på plats, i god tid och utföra det uppdrag vi kommit överens om.

Fokus

Att ha rätt fokus är en av svårigheterna som nybliven artist. Artister har en tendens att ha ett stort ego och känsla av att de är viktigast i världen. Alla artister har vid ett eller flera tillfällen kört över den planerade scentiden. Ibland kan det vara helt OK att uppträda fem minuter längre än vad som var planerat och ibland kan det skapa enorma problem. Som nybliven artist är det rätt vanligt att ha så mycket material man vill testa och känslan av att äntligen få stå på scen är överväldigande. Det innebär att artisten i fråga uppträder i huvudsak för sin egen skull. Fördelen med att anlita ett proffs som jobbat med underhållning i många år är att detta inte kommer att hända. Du kan med säkerhet veta att artisten står på scen för din och ditt events skull.

Den skillnaden i fokus gör också att artisten är mycket mer lyhörd för vad ditt arrangemang behöver. Ibland är det så att ett uppträdande behöver kortas ner med tio minuter för att hela kvällen ska bli fantastisk. En professionell artist kan mycket väl känna ett litet stygn av smärta i sitt inre då vissa delar av den planerade showen måste strykas. En amatör eller mindre rutinerad artist kommer att försöka klämma in hela sin show ändå – för sin egen skull. Den professionella artisten vet att det kommer en ny show inom kort och därmed är det enkelt att prioritera rätt.

Eftersom kunden är i fokus och syftet med min medverkan är klar och tydlig kommer också många problem som skulle kunna uppstå att vara lösta innan de ens dyker upp. Jag vet exempelvis vad det innebär att uppträda på en restaurang där personalen vill vara effektiv och passa på att duka undan medan jag står på scen. Genom att komma till arrangemanget i god tid för att lära känna kvällens serveringspersonal och prata med dem om hur deras plan för kvällen ser ut och hur vi kan hjälpa varandra för att få alla parter nöjda, undviker jag massor av onödiga problem som annars lätt skulle uppstå. Sådana saker kan framstå som bagateller, men tro mig, så är det inte. Det är sådana här små saker som du som kund aldrig ser som skiljer proffs från amatörer.

Inga ursäkter

En professionell artist står för den produkt som levereras. Bland nybörjare hör du ofta snack om huruvida publiken var bra eller inte. Det är ett tydligt tecken på att du inte har med ett proffs att göra. Självklart är det skillnad på publik och publik men om en show är tillräckligt inkörd och artisten är tillräckligt rutinerad, så spelar åskådarnas sinnesstämning mindre roll. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det är enklare att underhålla glada människor än ett gäng som precis fått sparken.

Denna attityd innebär att de gånger något blir fel slipper du lyssna på en rad ursäkter som försöker förklarar varför det blev som det blev. En professionell artist tar helt enkelt ansvar för vad som hänt, och ser det som sin främsta uppgift att lösa problemet och se till att slutresultatet, dvs eventets helhet, blir så bra som möjligt. Eventuella problem kommer dessutom att lösas fort då jag med stor sannolikhet varit med om något liknande förr, vilket leder oss till nästa punkt.

Erfarenhet

Processen jag nämnde i början av denna artikel skulle också kunna sammanfattas av att du har en väldigt stor erfarenhet. Men att vara erfaren är en sak. Att använda dessa erfarenheter på ett medvetet sätt är en annan. Professionella artister gör misstag hela tiden – men de gör inte samma misstag mer än en gång.

Det betyder att du slipper betala för de mest självklara misstagen som alla nybörjare gör. Du slipper vara den som är delaktig i att betala artistens utbildning. Det innebär också att den professionella artisten vet vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag har hamnat i situationer där min show blivit bokad och jag på plats insett att mitt upplägg inte kommer att fungera. Denna erfarenheten bär jag med mig och antingen har jag hittat en lösning eller så har jag tagit ett beslut att det forumet inte passar mig. Om en kund frågar efter en viss typ av uppträdande och jag vet sedan tidigare att det inte kommer att bli bra – så säger jag det. Ibland innebär det att vi styr om det upplägg som finns. Ibland innebär det att jag skickar vidare kunden till en kollega som har den specificerade expertisen. Att känna till sina styrkor och svagheter är en av de viktigaste egenskaperna hos en professionell artist.

Slutligen

Det lär fortfarande vara så att en av de viktigaste aspekterna i att välja rätt underhållning för ditt event kommer att vara prislappen. Det har jag full förståelse för. Men tänk på att ibland kan ett lågt gage vara det samma som ett dyrt pris på ditt evenemang.

*Jag vill här poängtera att det på inga sätt är fel att välja att leva i sin bil eller på soffor runt om i världen och försöka minimera sina egna omkostnader. Många fantastiska gatuartister jag känner jobbar just på det viset.

Hela genren ”close-up” har svårt att komma till sin rätta på en scen. Därför trollar magiker väldigt ofta i mingelsammanhang. Det gör såklart jag också numera. Det tog lång tid för mig att med kompetens och säkerhet kunna gå från att stå på scen till att möta människor riktigt nära och skapa gemensamma upplevelser där. Jag tror att jag hade en ganska ”hård” attityd till en börja, då jag var van vid den lite tuffa miljön på gatan. Jag ska inte heller hyckla med att en känsla av osäkerhet ofta gör att man drar på sig onödigt tjocka handskar.

Sedan många år tillbaks arbetar jag väldigt mycket med mingeltrolleri av olika slag. Jag minglar på företagsfester, event och på restauranger. På festivaler, marknader och mässor. Det fina med mingelunderhållning är att det passar in nästan överallt. Det behövs ingen scen med ljud, ljus och tekniker vilket också gör att det är en förhållandevis billig tjänst att köpa in. Under åren som gått har min expertis på området utvecklats och jag har hittat olika strategier att bemöta de utmaningar som minglande underhållning för med sig.

En sådan erfarenhet är att mitt jobb egentligen inte är att trolla. Mitt jobb är att få eventet att nå nya höjder. Jag är kryddan på festen – inte festen. Som megalomanisk självupptagen artist kan det ibland vara svårt att få in i huvudet.

Jag är kryddan på festen – inte festen. Som megalomanisk självupptagen artist kan det ibland vara svårt att få in i huvudet.

Ibland är en talare, maten, lokalerna eller låt säga brudparet en aning viktigare än jag är. Att ödmjukt och snyggt passa in, men ändå stå ut är en konstform i sig. Jag har upptäckt att mina kläder och frisyr gör att jag aldrig smälter in utan alltid sticker ut. Jag är dock väldigt välklädd vilket automatiskt ger ett intryck av att jag är där för att ”göra något”. Det underlättar en hel del när jag gång på gång ska introducera mig för nya människor. Det gör också att det är enkelt för en värdinna eller konferencier att peka ut mig vid en eventuell introduktion.

Stora och små grupper

Ibland vill en kund boka in mingeltrolleri för en väldigt liten grupp, eller en väldigt omfattande bjudning. Båda dessa har sina svårigheter. Jag brukar säga att min kapacitet ligger runt 100 gäster på 1-2 timmar. Är det fler gäster än så behövs det fler trollkarlar om alla ska ha möjlighet att ta del av trolleriet. Å andra sidan kan mitt minglande ändå höjda festens kvalitet bara genom att det händer något i lokalen. De som vill ha trolleri lär uppsöka ljudet av applåder och på så vis löser det sig av sig själv.

Motsatsen är att mingla för en mindre grupp på 15-25 personer. Resultatet brukar då bli att jag till slut står där och gör en show för allihop – och då kan det kännas tröttsamt om jag är beväpnad med trolleri anpassat för en mindre grupp. Därför har jag alltid med mig material som täcker just sådana situationer – men oftast lyckas jag styra in bokningen på att vi istället gör en salongs-show som är anpassad för just den storleken. Det finns helt makalöst bra trolleri för en mindre publik – material som sällan kommer till sin rätt annars.

Tempo och energi

Vad som gör mingeltrolleri makalöst energikrävande är att jag gång på gång måste starta igång en ny publik. De flesta showartister är alla överens om att den tuffaste delen i en show är början. Att fånga allas uppmärksamhet och få igång ett lekkontrakt mellan mig och min publik. I mingelmagi ska detta göras om och om och om igen. Det tar makalöst mycket energi. Dessutom är ingen grupp eller bord det andra likt. Du kan precis ha lämnat ett superengagerat gäng där allt har gått precis som du vill. Du är hög på upplevelsen och med energi som en rabiessmittad älg stormar du nästa kluster av människor. Ett kluster som ser dig precis som den älg du förvandlats till.

Du är hög på upplevelsen och med energi som en rabiessmittad älg stormar du nästa kluster av människor. Ett kluster som ser dig precis som den älg du förvandlats till.

Energikrocken är ett faktum och det finns nästan ingen räddning. Du själv känner dig som tidernas främsta magiker och gruppen du har framför dig har ingen som helst aning om vem du är och vad du precis gjort. Det gäller därför att samla sig och försöka hitta ursprungstempot i lokalen och samlat och lugnt gå fram till nästa grupp.

Samma problem uppstår också åt andra hållet. När en grupp varit väldigt svårcharmad kan det slå åt andra hållet när du anländer till folk som inte vill annat än bli underhållna. Den situationen är dock mycket enkel att rädda då positiv energi smittar.

Minglarens antagonister – sprit och hunger!

När jag pratar med vänner om mitt jobb och jag beklagar mig över att det var en tuff kväll för att publiken var så oerhört full så får jag ofta svaret: ”Men det måste ju vara enklare att trolla för berusade människor.” Så är det INTE. Låt mig utveckla ett sidospår för att förtydliga min poäng.

När jag var liten hyrde min familj filmer i grannbyn Bjuv som hade en videobutik. Det var inte helt ofta vi gjorde det så de tillfällena var heliga. Filmvalet var makalöst viktigt och under en kväll tittade vi, av gammal hävd, på två filmer. Med familjen menar jag tre av fyra då antingen mamma eller pappa alltid somnade. Ganska ofta vaknade den sovande föräldern efter ungefär en timme och ställde sköna frågor så som: ”Varför gör han så?”, ”Vad har hänt?” och den bästa: ”Jag fattar ingenting, den här filmen är ju kass.”

Ganska precis så är det att trolla för en väldigt berusad grupp människor. De somnar inte, men deras uppmärksamhet är väldigt svår att kontrollera. Det kan då låta som att det svåra är att få dem att inte råka se mina hemligheter då de är svåra att kontroller. Men nejdå, det är så att det är svårt att få dem att inte titta på sin kompis, sin telefon, lampan i taket, botten på glaset eller under bordet. När sedan resterande delar av gruppen applåderar och blir fascinerade av en magisk omöjlighet kommer alltid en: ”Jag fattar inte, vad hände?” Eftersom trolleri är live och omedelbart går det inte att återberätta och det är, precis som med filmen, helt omöjligt att svara på frågorna. Det hela kan då kännas lite hopplöst. Så är det inte, jag har nämligen hittat en lösning. Repetitiva trolleritrick – alltså rutiner där samma effekt händer om och om igen, men med allt mer omöjliga förutsättningar. Jag har ett helt gäng sådana trick i min close-uprepertoar så att jag alltid är redo också för den mest berusade publik. Det gör att jag vid frågan: ”Vad hände?” omedelbart kan visa ungefär vad som hände. Risken är dock att taket än en gång visar sig vara väldigt intressant. Eller att Facebook pingar till…

Som rubriken säger är det andra stora problemet att mingel ofta sker innan det att gästerna får middag. Jag vet inte hur du är, men jag själv är ökänd för att bli hangry* som få. Hungrig publik har lättare att bli irriterad, förnärmad eller inte vara intresserad. Hunger drar helt enkelt fram det sämsta inom oss alla. Vid en middagsbjudning undviker jag därför gärna att trolla innan förrätt, men det blir ändå ofta det bästa tillfället. Att trolla under huvudrätt är nämligen sällan speciellt uppskattat då mat oftast är godast när den är varm. Absolut bästa tillfället är såklart till efterrätten eller kaffet då alla är mätta och nöjda och sällan speciellt stressade. Däremot finns det viss risk att gästerna istället är lite fulla…

Normer – män & kvinnor

Gruppens uppdelning mellan könen spelar också viss roll. Kanske beror det på hur jag ser ut och klär mig, kanske beror det på en social konstruktion – men är det någon som bestämmer sig för att verkligen inte ha roligt så är det väldigt ofta män. Det har gjort att jag aldrig låta en kvinna vid ett bord med nästan bara män vara den första att delta i ett trick. Jag är alltid väldigt noga med att inte göra bort någon eller skapa humor på andras bekostnad. Risken är att den ensamma kvinnan blir indragen i stereotypen att kvinnor skulle vara mer lättlurade än män och att gruppen skulle skratta åt att hon inte förstod vad som hände. Dessutom finns det en risk att männen i fråga anser att tjejen på något underligt vis ingår i deras revir – och om jag uppvisar intresse för henne risker jag att skapa en helt absurd konflikt jag inte vill vara del i.

Jag ska inte heller sticka under stol med att tjejer många gånger reagerar kraftigare på en del sorters magi vilket gör det lockande att alltid använda just tjejer för att exempelvis hålla i mynt som magiskt förändras i hennes händer. Reaktionerna de ger handlar nog också om vad som är accepterat för respektive kön att uttrycka. Att skrika högt av förvåning och gestikulera anses nog inte vara speciellt manligt. (Om det inte sker på läktare då…) Jag har medvetet utmanat mig själv att använda såväl män som kvinnor som deltagare i olika trick för att se vilken typ av reaktion trolleriet får. Ett experiment som lärt mig väldigt mycket om publikkontroll och som också slagit sönder en och annan fördom.

Om sällskapet består till huvudsak av tjejer och bara en eller två killar finns det en något större risk att jag kommer att störa på patrull. Inte för att det är svårare att trolla eller luras, det är den sociala kontexten som ställer till det för mig. Risken är nämligen att den ensamma killen har svårt att acceptera att någon annan får sällskapets odelade uppmärksamhet. Dessa grabbar gör allt i sin makt för att få mig att framstå som en idiot. Allt från direkta påhopp kring mitt utseende, billiga kommentarer kring min intelligens till tafatta försök att visa att de inte är lurade. Jag får anstränga mig, för det finns så många sätt att dräpa den där killen.** Men mitt jobb är inte att besegra honom i en ordbatalj. Mitt jobb är att få över HELA bordet på min sida och TILLSAMMANS ha en rolig stund. Och tro det eller ej – han är inkluderad i HELA och TILLSAMMANS.

Mitt jobb är att få över HELA bordet på min sida och TILLSAMMANS ha en rolig stund. Och tro det eller ej – han är inkluderad i HELA och TILLSAMMANS.

Oftast vinner jag över honom i små steg genom att helt enkelt bara le när han är otrevlig, eller följa upp hans lama skämt med en bra punchline (på min bekostnad), för att sedan fokusera på trollandet och den positiva interaktionen som äger rum. De gånger den inte fungerar brukar jag efter två-tre försök göra resten av bordet uppmärksam på hans beteende. ”Är han alltid såhär trevlig?” Funkar inte heller det, ja då är det bäst att bara avsluta det nummer jag jobbar med och lämna bordet på ett snyggt sätt. Det gäller att minnas varför jag är där. Eventet ska bli roligare – och här verkar det syftet uppnås.

Avslutningsvis

Avslutningsvis måste jag säga att mingeltrolleri, trots de många svårigheterna, är ett otroligt roligt sätt att sprida magi på. Få människor har upplevt magi på riktigt nära håll och gång efter annan får jag höra just det. Att de inte kan tro sina ögon och att de bara sett trolleri på TV eller You Tube. På riktigt nära håll och i verkliga livet är magi en makalöst stark upplevelse.

Dessutom får jag träffa, och åtminstone för en kort stund, lära känna vitt skilda människor. Alla de möten skapar förutsättningar för roliga upplevelser, historier och minnen som varar för evigt.

Håller du med mig, eller är jag ute och cyklar? Skriva gärna en kommentar och säg vad du tycker. Mina resonemang mår bra av andra människors tankar!

*Hangry: När du pga hunger också blir arg. En kombination av orden hungry och angry.

**Tro mig när jag säger att jag har förutsättningar för att vinna en ordväxling där målet är att få alla åhörare att skratta på den störande personens bekostnad. Några säsonger som gatuartist ger dig den färdigheten.

Under Medeltidsveckan 2014 var hela Magikergränd samlade i Helge Ands Kyrkoruin och underhöll barnfamiljer på dagarna och ungdomar och vuxna på kvällarna. Under en lång och intensiv vecka utförde vi så många shower tillsammans att det är svårt att särskilja vad som hände och när det hände – ibland faktiskt OM det hände. En sak är säker dock, den regniga onsdagsshowen hände och det var kaos och kärlek genom hela showen.

Ösregn och stress

Mellan åren 2012-2015 gjorde vi fyra olika kvällsföreställningar som alla gick under namnet Arcanum Noctem. Det var en show med avsikt att skrämma och förtjusa. Vi spelade den varje kväll under hela veckan, inklusive de fruktade onsdagarna då den blygsamma gruppen Trix utför sin enorma eldföreställning i Nordegravar.* Trots att de sög åt sig rätt många tusen besökare brukade vi ha en rätt full show ändå.**

Onsdagsshowen 2014 satt hela gänget och var redo för att köra igång Arcanum Noctem igen. Allt var, för en gång skull, preppat i god tid så vi gick mest runt och dubbetcheckade utrustning. Då började det regna. Mycket. Vår underbara personal som tog hand om biljettförsäljning utanför ruinen informerade att om vi inte släppte in genast skulle vi inte få någon publik. Det regnade!

Medan publiken stormade ruinen för att komma undan skyfallet och Jenny, Christian och Jon sålde biljetter gick jag och Oskar upp en våning för att surra en pressning ovanför det hål i taket som finns mitt i ruinen.

Eftersom vi inte hade så mycket bättre för oss valde vi att sätta stödliner i formen av ett pentagram. Hålet var ju trots allt runt – och det är magi vi pysslar med.

Eftersom vi inte hade så mycket bättre för oss valde vi att sätta stödliner i formen av ett pentagram. Hålet var ju trots allt runt – och det är magi vi pysslar med. Därefter drog vi över presenningen, säkrade den med några extra knutar och och gick ner för trapporna. Då gick strömmen. Klockan var då 20:40 och showen skulle börja om 20 minuter. När strömmen gick förvandlades den magiskt ljusatta ruinen till en väldigt mörk plats. Sådär svart som riktigt väldigt svart.

Med 20 minuter till godo sprang vi ut och konstaterade att det inte gick att få ström ur våra egna uttag. Alla lampor gick på LED så allt vi behövde var ett 230-uttag. Hur svårt ska det vara? Ganska svårt visade det sig. Själv sprang jag runt och letade eluttag för motorvärmare runt Helge And. Oskar snubblade in på en byggarbetsplats och kollade byggström. Allt var avstängt. Då kom Jenny på att en vän hade lägenhet mitt emot ruinen. Vi ringde Olle som visade sig vara hemma, dock sovandes. Han kom utspringande i enbart kalsonger för att hjälpa oss dra sladdar över vägen. Med alla skarvsladdar vi hade lyckades vi dra en sladd från deras kök, över vägen, genom ett fönster i ruinen och in till ljusbordet.

Han kom utspringande i enbart kalsonger för att hjälpa oss dra sladdar över vägen. Med alla skarvsladdar vi hade lyckades vi dra en sladd från deras kök, över vägen, genom ett fönster i ruinen och in till ljusbordet.

Klockan 21:00 prick gick scenljuset igång och publiken jublade. Showen startade i tid och adrenalinet var bortom mätning.

Blixtar och dunder

Showen rullade på med en dedikerad publik och en dyblöt ensemble. Stämningen var på topp och jag äntrade scenen en andra gång för att utföra ytterligare ett nummer. Jag står mitt på scen med en trollstav riktad mot himlen och säger, tydligt och klart: ”Hocus Pocus”. Blixten slår över Visby stad och i fönstret bakom scen ser publiken hur blixtens förgrening slår ner någon kilometer bort. Hela himlen lyser upp vilket gör att det pressningsförsedda hålet i taket blir en strålkastare – och då avbildas ett pentagram över publikhavet. Mullret från blixten är öronbedövande men inte tillräckligt för att överrösta publikens förtjusta jubel och applåder.

Mullret från blixten är öronbedövande men inte tillräckligt för att överrösta publikens förtjusta jubel och applåder.

Jag står blixtstilla*** med trollstaven höjd och väntar tills applåderna lägger sig. Som den scenapa jag är inväntar jag rätt ögonblick då publikens applåder börjar avta. Jag sänker trollstaven, blåser på den som om den vore en pistol och som på en befallning återupptas publikens jubel. Efter någon minut sänks volymen igen. Gaston stormar då scenen och ställer sig på knä vid mina fötter i en tillbedjande gestalt. Jublet återupptas.

Jag vet inte hur länge applåderna varade, men i rimlighetens namn tror jag att alla som var där hade ont i sina händer en månad efteråt. Minst. Blygsamt utropade jag mig till gud och Magikergränds alla shower fortsatte tuffa på som om ingenting hänt. Sådant är jobbet. Oavsett vad som hände kvällen innan är det bara att göra en ny show dagen efter. Vetandes att det som hände där aldrig kommer att hända igen. Att den onsdagen 2014 skapades äkta magi i ruinen.

Var du där, stämmer berättelsen eller har jag kryddat sanningen? Något jag aldrig skulle göra…

*Varje år bjöd vi in Trix att få se vår show gratis samt bjuda dem på ost och vin på taket efteråt. De kom aldrig men hälsade att: ”Kanske nästa år.”

**I år var det istället jag som kom till dem och var konferencier för deras eldshow. En riktigt trevlig kväll med massor av tusen personer i publiken.

***En ordvits/artikel får jag ha, eller hur?

Våren 2012 gick jag från en halvtidstjänst som lärare till att på heltid ägna mig åt min passion – magi. Den förändringen gjorde också att jag lät mitt liv och mina val genomgå ett stålbad där enbart det viktigaste fanns kvar. Jag insåg att det fanns väldigt mycket i våra liv som vi bara tror att vi behöver, men som egentligen handlar om behov skapade av en marknad eller av de förväntningar vi har på oss själv. Eller faktiskt – förväntningar vi tror att andra människor har på oss.*

Steget från anställd på 50% med en viss trygghet till att för egen maskin bära alla kostnader var stort. Jag var så infernaliskt trött på så mycket som skolans värld bar med sig, men också att ständigt behöva anpassa mig efter chefer, andra lärare och de tider som gällde.För mig fanns det två alternativ. Att få satsningen på att bli trollkarl på heltid att fungera – eller att gå under. Jag insåg nämligen att jag höll på att utvecklas till en person jag inte själv skulle tycka om.

Prioriteringar, passion och dedikation

Det handlade om prioriteringar, passion och dedikation. Ville jag leva på underhållningen så var jag också tvungen att dra ner på mitt liv i övrigt – för vid den här tiden hade jag inte i närheten av mängden jobb som behövdes för att kunna leva på det. Jag drog ner på nästan allt som inte hade med företaget eller min dotter att göra. Jag såg till att äta och leva billigt, att hitta billigt boende, att inte gå ut och dricka öl speciellt ofta osv. Istället ägnade jag all tid och energi åt att få firman på fötter. Det var en ganska framgångsrik strategi och skapade en hög arbetsmoral i mig som företagare. Jag såg inte min nyfunna frihet som ledighet utan som en evig piska på min rygg. Men en piska jag själv valt. Dessutom hade jag jobbat ihop en buffert med pengar som i realiteten gjorde att jag kunde klara mig ganska länge utan något jobb alls. Det gav mig en viss trygghetskänsla som innebar att panikattackerna inte kom fullt så ofta som de annars gjort.**

Nu i efterhand har jag funderat ganska mycket på andra sätt att få en firma bärande. Jag har under åren utvecklat en strategi jag kallar ”Pall-metoden”. Inte helt oväntat har den en liknelse i en pall – alltså en sån där traditionell kökspall med tre ben.

Pallmetoden

En enbent pall kan stå upp – om du balanserar medan du sitter på den och använder dina två ben som stöd.

En tvåbent pall innebär att du bara behöver använda ett av dina ben för att få den att stå. Dessutom behöver du inte lägga tillnärmelsevis samma fokus på att hålla den stående.

Revolutionen ligger i en trebent pall, som av fysikens lagar, kan stå av sig själv. Du måste naturligtvis se till att den underhålls och inte slits ut- men i övrigt är det en rätt stabil konstruktion. Skulle ett ben gå av har du tid på dig att laga det innan du faller till golvet – genom att använda den tvåbenta, eller den enbenta strategin.

Jag tror att företagande mår bra av att liknas vid den här kökspallen. Om du lutar allt på en verksamhet kommer du ha det tufft att få det att gå runt och du blir extra sårbar om verksamheten har en svacka eller inte vill fungera. Så frågan man bör ställa sig är: ”Har jag fler talanger?” Kanske kan du använda ditt tidigare yrke, hobbys eller nördiga specialkunskaper och skapa något annat att sälja. Själv erbjuder jag föreläsningar då jag har en viss talang för att undervisa – och enligt min mening en intressant historia att berätta. Dessutom händer det att jag jobbar med TV och allt vad det innebär. Beroende på hur man väljer att definiera ett ben har min pall allt från ett till fem stycken. Det skulle gå att dela upp benet trolleri i en massa olika kategorier och därmed få fler ben – men jag vill vara lite hårdare i min definition. Annars riskerar jag att skapa en pall som jag tror ser ut som en kökspall men som i verkligheten är ett enbent falsarium.

Funderar du på att gå över till heltid som exempelvis jonglör, komiker eller musiker, fundera då på vad du annars är bra på. Kan du komponera jinglar åt reklamfilmer, skriva copytexter till diskmaskiner eller regissera vänner och kollegor? Det viktiga här är att hitta ben som inte stör din palls helhet. Du får inte ha ett pallben som är en helt ny möbel, du kan alltså inte ha ett heltidsjobb som innebär att du blir av med för mycket tid och möjligheter för din kärnverksamhet. För mig skulle det inte fungera att återgå till att också jobba som lärare samtidigt som jag bedriver den verksamheten jag gör idag. Mina resor, arbetstider och sociala situation skulle göra att allt föll i bitar. Jag kan inte ha ett fast schema att förhålla mig till. Mina pallben behöver vara verksamheter jag kan göra samtidigt som jag åker tåg eller är hemma på mitt eget kontor.

Å andra sidan har en enbent pall en intressant fördel – du måste lägga all fokus på att balansera på ett ben. Kanske kan det vara ett framgångsrecept. Men jag tror det är svårt – och – just svajigt. Kanske är det en öppningen för en helt annan strategi – som kanske ska heta ”Den enbenta fokuspallen”. Vad vet jag?

*Sanningen är nog snarare den att ingen bryr sig om dig och dina beslut. Du spelar en förhållandevis liten roll i alla andra människors liv. De har nämligen fullt upp med att tänka på vad du har för åsikter om dem. Det finns en skön artikel om det här. Läs den!

**Nuförtiden lyckas jag hålla panikångesten borta ganska bra. Kanske en gång i månaden om det inte är en period med väldigt lite jobb. Då kan det vara mer ofta. Jag rekommenderar alla egenföretagare att köpa en bra kaffemaskin till sitt hem. Det hjälper.

Personligen har pengar aldrig varit min stora drivkraft i livet. Jag är inte egenföretagare för att bli rik (på pengar). Många gånger ser jag företagandet som ett nödvändigt ont för att kunna förverkliga mina drömmar. Min drivkraft som kulturentreprenör* är att själv kunna styra över mitt liv. Jag kan, i mångt och mycket, själv bestämma vad, när och hur jag gör saker. (Med en självklar anpassning till marknaden.)

Min drivkraft som egenföretagare är att själv kunna styra över mitt liv. Jag kan, i mångt och mycket, själv bestämma vad, när och hur jag gör saker.

Så bortsett från en utbildning som ger dig trygghet och inkomst, vilka andra metoder finns för att skapa förutsättningar för att ha ett bra liv – med ett intressant jobb? Jag skulle säga att det som hjälpt mig mest i mitt liv som egenföretagare inte är mina utbildningar – utan snarare mina passioner och intressen. Dessa har nämligen gjort så många saker möjliga. Utbildningar är absolut en viktig del i livet – men att prokrastinering kan ibland vara viktigare.

Att skjuta saker på framtiden och istället hoppa in i spännande världar (läsa den fantastiska boken) eller vika pappersflygplan (Origami) kan mycket väl visa sig vara viktigare för din framtid än att göra klart den där rapporten…

Jag ska också tillägga att jag har en gymnasielärarexamen med tillhörande lärarlegitimitet. Av den utbildningen använder jag såklart massor av kunskap, såväl på som av scen. Men vad som verkligen format mig än nog snarare mitt ständiga predestinerande i passionsfyllda projekt.

Tennfigurer

Som liten pojk stötte jag och min bror på tennsoldater. Pappa hjälpte oss att gjuta en hel armé av karoliner som vi satt och målade med lackfärger. När vi blev äldre fick vi gjuta för egen maskin och hela slott och dioraman skapades. Under åren som följde utvecklade jag ett närmst sjukligt intresse för att måla och fixa med tennfigurer av olika slag. Det hela påhejat av diverse figurspel från huvudsakligen Games Workshop. Alla mina sparpengar gick till dessa små gubbar, färger och penslar.

Detta var kanske världens nördigaste intressen och mer än en gång ifrågasattes nyttan av det jag höll på med. Just då fanns ingen nytta annat än att jag hade väldigt roligt, vi spelade galet mycket spel (istället för att göra läxor) och pengarna gick till spel istället för andra, kanske mer destruktiva, intressen.

Detta var kanske världens nördigaste intressen och mer än en gång ifrågasattes nyttan av det jag höll på med.

Nyttan är svår att se i förväg. Kanske uppstår aldrig någon nytta med din hobby. I detta fall har den lärdom jag fick av hur man blandar färger, hanterar en pensel och dekormåla ytor varit ovärderlig. Inom mitt yrke som trollkarl är mina färdigheter i att skapa, måla och hantera verktyg central – framför allt om jag inte alltid vill gå samma väg som alla andra gör. De idéer som redan finns eller som går att köpa modifieras ALLTID. De byggs om och görs till något nytt. Allt genom de färdigheter jag utvecklat under mina intressen med dessa onödiga tennsoldater. Det skulle visa sig spela en ännu större roll.

Mysteria

I nuläget har vi spelat in två säsonger av TV-serien Mysteria. Vad få vet är att det är vi magiker i gruppen som bygger all scenografi och utrustning. De underbart vackra miljöerna inne i slottet är byggda under en intensiv vecka där våra arbetsdagar inte sällan sträckte sig över 16 timmar. Skulle vi istället varit tvungna att anställa andra till att bygga vår scenografi hade pengarna inte räckt till, eller så hade scenografin blivit väldigt liten. (För att inte tala om risken att vårt konstnärliga uttryck hade fått sig en käftsmäll.) Flera gånger fann jag mig använda alla de metoder som jag lärt mig genom tennfigurerna för så många år sedan.

Oskar Hejll har en riktig utbildning i scenografi och vet vad han pysslar med. Det var också han som ledde arbetet vilket absolut påvisar vikten av utbildning. Men det hade aldrig gått om vi andra stått bredvid som drönare. Det krävde en oerhörd gemensam ansträngning där såväl en konstnärlig känsla som kunskap om material, färg och verktyg var viktig.

På det stora hela kändes det som att måla tennfigurer och figurspelsterräng – men i en något större storlek. Det hela tog en stund, men hårt arbete ger generellt sätt resultat.

Vi fick till några helt makalöst vackra scener inne i slottet för andra säsongen av Mysteria och mycket berodde såklart på makalöst skickliga ljussättare och kameramän, men utan en vettig kuliss hade inget funnits.

Vampyrer

Ett annat av mina stora intressen var och är vampyrer. Som 16-åring stötte jag på Anne Rice och filmen ”En vampyrs bekännelser” vilket i sin tur ledde till att jag läste alla hennes böcker. Jag älskade historierna, myterna och estetiken. Så till den milda grad att jag på allvar klurade på om det inte skulle vara rätt coolt att låta en tandläkare förlänga mina huggtänder – bara lite.

Denna passion smittade över på alla andra områden och snart stoppade jag undan mitt favortspel Drakar & Demoner till förmån för Vampire – the Masqurade. Dessutom smittade det över till ett passionerat deltagande och sedan arrangerande av vampyrlajv i olika delar av Sverige. Detta intresse innebar också att jag såklart såg alla filmer jag kunde hitta som handlade om vampyrer och jag läste på om de många myter som bygger upp den underbara legenden om vampyrer.

Under de levande rollspelen lärde jag mig det jag idag kan om SF make-up. Jag är verkligen ingen mästare, men jag lärde mig grunderna för att lägga en eye-liner, sminka sår och göra diverse vampyrsminkningar.

Greve Garrott

Allt detta kom väl till pass när Karneval Macabre skulle sättas upp på Liseberg första gången 2015. Sedan dess har vi gjort över 200 shower där med en estetik och karaktärer hämtade från 18- och 1900-talets skräckgenrer. Jag gestaltar en gammal vampyr inspirerad av Greve Orlok (spelad av Max Schrek) från filmen Nosferatu (1922).

Såväl rörelsemönster och sminkning är kraftigt inspirerade av denna karaktär. Detta till trots kan jag villigt erkänna att karaktären som sådan utvecklades på ett vampyrlajv i Falun 2003 där namn och delar av sminkningen kom till.

Genom mitt intresse för just vampyrer och karaktärsbeskrivningar har jag själv skapat en ganska omfattande bakgrundshistoria för Greve Garrott. Ingen i publiken får någonsin veta den, men den gör att det är väldigt lätt att hitta rätt repliker när deltagare uppe på scen ställer frågor eller säger saker i samband med att jag tömmer dem på blod.

Och en slutkläm

Det finns många fler intressen och passioner i mitt liv som jag varje dag drar nytta av. Mitt enorma fantasyintresse, min intresse för spel och inte för att glömma alla de tusentals timmar jag spelade, arrangerade och ordnade med rollspel, levande rollspel och snarliga projekt. Men jag tror att min poäng är ganska klar. Låt dina intressen blomstra och ta lärdom av allt det som gör dig passionerad. Se möjligheter i dina unika hobbys och använd dem i ditt företagande. Tro inte att en utbildning är enda vägen till att bli duktig på det du önskar göra!

Är jag ute och cyklar, eller finns det någon poäng i vad jag skriver? Kommentera gärna min artikel. Andra människors erfarenheter och upplevelser är alltid spännande att ta del av.

*En annan fördel med att vara egenföretagare inom en mycket diffus bransch är att jag har all rätt i världen att hitta på roliga och pretentiösa titlar på mig själv.