Kommentarer till Celloskapet

Kommentarer till Hur minns du Cello? av Thomas Edberg

Thomas Edberg — Tue, 26 Dec 2023 13:46:29 +0000

Som 40-talist och senare som konsult i ordbruk och bokstavsskötsel när jag sysslat dagligdags med ”alfabetets små krumelurer”, som Alf Henrikson behagat beteckna bokstäverna, minns jag i första hand Cello från hans kåserier i Expressen, som jag kunde ta del av när min morbror Göran kom på besök med Expressen innanför skinnjackan – för vi hade inte råd med vare sig morgon- eller kvällstidning – och jag såg honom sittandes på kökssoffan med sin nystoppade pipa i mungipan och sina små tics med underläppen. Jag erinrar mig gärna hur Cello, efter att oljebolaget Gulf haft en kampanj, som gick ut på att man med hjälp av just deras bensin – simsalabim! – fick en tiger i tanken, fick till det på följande geniala sätt: ”Vad hjälper det med en tiger i tanken om det sitter en åsna bakom ratten?” Eller när han gjorde följande lika dystra som realistiska konstaterande: ”Olägenheten med lägenheten var inte hyran, utan ohyran.” Alla hans fantastiska boktitlar ej att förglömma! Jag minns alltså hans kåserier med åtföljande ordekvilibristik med största glädje och tacksamhet.

Kommentarer till Därför bytte Cellos pappa efternamn av admin

admin — Tue, 31 Oct 2023 16:46:20 +0000

Som svar på Björn Carle. Tack för bekräftelsen! Farmor Ellen var ju enligt bevarade vittnesbörd begåvad med fin sångröst, men fick som jag förstår det lägga den musikaliska karriären på hyllan som mor och hustru på 1890-talet.

Kommentarer till Därför bytte Cellos pappa efternamn av Björn Carle

Björn Carle — Tue, 31 Oct 2023 16:39:52 +0000

Jag kan som sonson bekräfta att det var så det gick till när farfar ändrade namnet på sin familj, även om jag stundtals har velat tro att ”E.et” skulle ha kommit från farmor som hette Ellen! Men farfar undertecknade alltid med Carl E Fransén, så Carle kom nog därifrån!

Kommentarer till Cellos kåserisamlingar 1945-1972 av Rickard

Rickard — Thu, 27 Oct 2022 05:46:05 +0000

Som svar på Jens. Vilken är den med stansade hål i bokomslaget? ("Vem sköt?" osv.) Jag hittar inte det omslaget. Den ska vara röd (inte lila).

Kommentarer till Om Celloskapet av Marianne Forén

Marianne Forén — Thu, 16 Dec 2021 22:34:38 +0000

Tidigt 50-tal uppträdde Cello på en julfest i Fågelmara Folkets Hus. Min familj bodde i Torsås på 40-talet där alla kände Cello och hans familj. Jag är född -44 och minns fortfarande hans framträdande på den där julfesten! Han stod på scenen med ett stort ritblock på stativ och en tuschpenna i handen. Under tiden han talade ritade han ett streck lite här och där. När kåseriet var slut lämnade han scenen och kvar på ritblocket fanns ett färdigt porträtt!

Kommentarer till Om Celloskapet av Klas Diamant

Klas Diamant — Wed, 20 Jan 2021 12:32:53 +0000

Upptäckte igår att Celloskapet finns,fanns eller kommer att finnas.Gladde mig mycket. Under tidiga år hade jag en klar julklapp till min far som uppskattade Cellos ordlekar mycket.Så har jag också gjort under åren.Men efter åtskillga fyttlass har en stor samlig av hans kåseriböcker hamnat i källaren.Skulle någon av medlemmarna i Celloskapet vara intresserad att för en mindrg päng överta böckerna eller någon av dessa är hen välkmmen att höra avsig

Kommentarer till Cellos kåserisamlingar 1945-1972 av Olof Lundin

Olof Lundin — Thu, 14 Jan 2021 23:31:54 +0000

Som svar på Janne Hult.

Bättre bortkommen och omkörd, än
omkommen och bortkörd.

Cello

Kommentarer till Cellos ömma moder av Birgitta Udd

Birgitta Udd — Fri, 03 Jan 2020 12:41:29 +0000

Ser att Olle är lik sin moder till utseendet. Var även han musikalisk, och varifrån kommer namnet Carle?

Kommentarer till Om Celloskapet av Lennart Prage

Lennart Prage — Tue, 24 Dec 2019 23:07:37 +0000

Under åren 1950-53 bodde min familj på St.Paulsgatan på Söder. Någon gång under den tiden var vår lilla familj på restaurangen i Katarinahissen. Jag minns så väl hur vi satt där, nästan skrämmande högt över stan. Så sa mamma med nedtonad röst: ”Vet ni vem som sitter därborta.”. Vi tittade bort mot en glasögonklädd medelålders herre, visste förstås inte alls vem det var. ”Det är Olle Carle, en kåsör som kallad Cello – han är mycket vitsig”. Vi visste förstås inte detta, småungar som vi var, nätt och jämnt läskunniga. Men bilden av Cello har jag kvar, tydligt. Nästan sjuttio år senare, där han satt ensam vid fönstret, högt uppe ovan Slussen.

Idag är jag en hängiven Cello-läsare, harnästan alla hans böcker och tar fram någon av dem då och då, läser ett stycke på måfå, ensam för mig själv eller flr min sambo. Och ler och skrattar stillsamt över hans små betraktelser från en gången tid, över hans finurliga och vitsiga ordlekar. Och hämtar inspiration till mina julklappsverser.

Kommentarer till Cellos ömma moder av Hans Richter

Hans Richter — Wed, 11 Dec 2019 19:12:08 +0000

Intressant. Vad litet man vet.