Pippi - News Feed

Artikel till hamnen.se

(@author) — Tue, 23 Aug 2011 14:40:59 UTC

Här kommer en artikel som Eva skrev till hamnen.se efter att vi kommit hem:

Det har varit tyst ett tag från oss nu, familjen som seglade från Grekland till Frankrike i somras. Det beror på att när vi kom till Korsika upptäckte vi att vi fått en skada i skrovet och vi beslöt oss för att ta upp båten på varv där. De ska laga skadorna och sedan ska båten ligga över vintern där. Under en period blev allt väldigt rörigt, mycket skulle hända på en gång och dagarna fylldes av samtal med försäkringsbolaget, samtal med varvet och mycket annat.

Vi hade en motig sommar från start med en hel del tekniskt krångel. Denna sista skada kändes tung, inte minst eftersom vi hade bett några bekanta hjälpa oss ta båten från Marseille till Holland via kanalerna. Nu var de tvungna att ställa in sin resa - det kändes inte kul. Men det som inte dödar härdar, sägs det ju, och nu är vi hemma igen och har börjat resonera om vad vi ska göra nästa sommar. Det är inte utan att jag redan börjat längta lite ...

Här, i detta sista inlägg på Hamnen, tänkte jag i alla fall försöka sammanfatta våra erfarenheter från sommarens segling från Preveza i Grekland till Bastia på Korsika och förra sommarens segling på grekiska västkusten i Ionian sea (vi rörde oss i området Korfu-Ithaka). Två seglingar som, trots allt, varit fantastiska.

Båtturist i Grekland och Italien

Att sakta flytta sig från plats till plats, märka hur naturen och klimatet sakta ändras, anpassa sig till de lokala förhållandena och möta olika människor från olika länder i olika städer har varit en upplevelse. Vi har haft många fina seglingar och mött många trevliga personer. När man reser i egen båt har man ju sitt hem med sig, och på ett sätt får man även mer av "vardagsliv" än om man bor på hotell.

Hamnen är en plats där man naturligt kommer i samspråk med folk. I Grekland var båtturisterna nästan bara utlänningar, de kom från alla möjliga håll i Europa, även om det var mest engelsmän och italienare. I Italien var det nästan bara italienare som seglade. Kanske beror det på att det är dyrt att ligga i gästhamn i Italien. Jag förstår att de italienare som kan gärna seglar i billiga, vackra Grekland och att utlänningarna inte blir så långvariga i Italien. Men Italien är minst lika vackert som Grekland med sin arkitektur, sina berg och vulkaner och den frodiga grönskan vid kusten.

Ett stort plus i Italien är ju också maten. Vi åt fantastiska sittbrunnsluncher med gudomlig parmaskinka, saftig mozzarella, gränslöst god parmesan och, förstås, jättefina solmogna tomater. Och denna mat, som hemma är dyra delikatesser, kostade inte mer än mycket annat. Det kostade som skinka, ost och tomat, helt enkelt.

Gästhamnsavgifterna fick en däremot att storkna, vi betalade 50-90 euro per natt i Italien. Då ingick el, vatten och dusch. Man ska förstås komma ihåg att vi har en katamaran, och på flera ställen la de på 50 procent i "katamaranavgift". Vår båt är 10 meter lång, och vi betalade ungefär lika mycket som en 12 meter lång enskrovsbåt. Man ska också komma ihåg att vi försökte välja billiga hamnar och att på många ställen, framför allt i närheten av Rom och Neapel, liksom på Sardinien, är det betydligt dyrare. Det kan dessutom vara svårt att få plats i hamnarna, och det kan vara klokt att ringa i förväg och boka, i alla fall under juli-augusti.

I Grekland låg vi däremot ofta gratis vid stadskajen, mitt i byn. Ibland hade någon krog nära hamnen dusch, och då kunde det kosta 5-7 euro att använda den. I bland kunde man hitta en vattenkran, och då var det viktigt att kolla att vattnet var drickbart. El hittade man nästan aldrig och ville man tanka diesel fick man ofta gå till bilmacken med sin dunk. Ibland kom en tankbil ner till hamnen, men vi tyckte det var svårt att ha koll på när de kom och missade dem ofta. På vissa ställen fanns det även båtmack, och då passade man förstås på!

Allmänt sett ligger priserna lägre i Grekland, det gäller allt från mat och krogbesök till kläder och lön till mekaniker. Frågan är vad som händer framöver. De som hade haft båt länge i Grekland tyckte att det blivit dyrt, och när vi var där i somras höjde de momsen. Kanske är det så att man även som båtturist får vara beredd på att känna av den ekonomiska krisen.

Teknikkrångel

Många kloka människor gör nog så att de rustar sin båt hemma och sedan ger de sig i väg och seglar i andra länder med denna välskötta båt som de känner väl. Vi gjorde inte så. Vi köpte vår båt i Grekland och nu är vi på väg hem med den. Väl hemma är det nog ett och annat vi vill fixa med ... och en hel del saker har vi tvingats ta itu med under resans gång. Detta var en sak som jag var orolig för innan vi gav oss av, men jag tycker ändå att det har gått att hantera problemen.

En sak som jag är positivt överraskad över är att man ofta får hjälp fort. Vi har flera gånger bett om hjälp av fackfolk (mekaniker, elektriker, varv) och då kommer de samma dag och tittar på vad det är som behöver fixas. Går det att ordna samma dag har de gjort det. Någon gång fick vi vänta ett par dagar, men vi var ändå inblåsta, så det gjorde inget. En mekaniker som jobbar några timmar med motorn kostar 100-200 euro i Italien, och då tror jag att det egentligen är pris med prutmån, även om vi inte prutade. Grekland är billigare.

En sak som kan ställa till problem är språket. Många av dem man möter kan inte engelska. Man får hacka sig fram med gester och internationellt gångbara ord för att förklara vad man behöver hjälp med. En gång ledde det till att varvet skickade en elektriker i stället för en mekaniker och det tog flera timmar innan alla fattat att detta blivit fel. När vi hade tillgång till internet använde vi Googles översättningstjänst, och det funkade ganska bra.

Vädret

I Grekland, där vi seglade på västkusten mellan Korfu och Ithaka, i lugna Ionian sea, var vädret alltid vackert. Temperaturen låg på 30 +, och det regnade praktiskt taget aldrig, med undantag för någon enstaka åskskur. Då kunde det också komma mycket vind snabbt och överraskande, kanske främst på efermiddagarna/kvällarna.

På morgnarna blåste det inte alls, på eftermiddagarna blåste det vanligtvis upp till 4-5 Beaufort. På kvällen la sig vinden. Då kunde det i stället komma fallvindar från bergen, vilket kan vara värt att tänka på när man förtöjer för natten.

I Italien var vädret också ofta vackert och mycket varmt, särskilt i södra Italien, med svaga vindar och lugnt vatten. Men här märkte vi också av mistralen vid ett par tillfällen. Även om vinden inte var så stark, knappt kuling, så blev vågorna stora och de låg kvar ett par dygn efter att det slutat blåsa. När vi kollade vädret vande vi oss vid att förutom vinden alltid kolla beräknad våghöjd också. I Italien råkade vi också ut för helt vanligt dåligt väder, en front som passerade, med riktigt mycket åska, häftigt regn som höll på en hel dag och byig vind. Överhuvudtaget kändes inte vädret i Italien lika förutsägbart som i Grekland, där navtexmeddelandena nästan alltid avslutades med "no significant change" i fältet för prognos för nästa dag.

Vi kollade vädret med hjälp av Navtex, gribfiler och några sajter för kustväder: posiedon.hcmr.gr, ilmeteo.it, lamma.rete.toscana.it/meteo/modelli/vento-e-mare

iPaden

Jag läste nyligen Anders Jangös text om iPad som plotter i På kryss. Han var inte helt nöjd, bland annat tyckte han det var svårt att se på skärmen utomhus. För oss var dock IPaden årets grej ombord.

Vi har installerat en navigationsapp, iNavX, och laddat ner elektroniska sjökort (Navionics). För oss, som kunde ha iPaden liggande inne i båten, fungerade det bra att lägga upp rutter, räkna på distanser, kunna se var vi befann oss och se vårt färdspår. I sittbrunnen styrde vi efter kompassen eller landmärken och så hade vi en gammal handhållen GPS där man ser kurs till nästa waypoint.

Efter ett tag upptäckte vi att man kunde köpa simkort särskilt för IPaden. Med hjälp av ett sådant kunde vi surfa hur mycket vi ville i Italien via telefonnätet. Det kostade 50 euro, en engångssumma och sedan var surfningen fri. Efter det var det alltid någon som använde iPaden, om inte i navigationssyfte så för att kolla väder, mejla, titta på film via nätet, facebooka eller bara lägga patiens eller spela något annat spel.

Bra är ju att den är väldigt strömsnål och att man kan köra den på 12 V. Det finns en speciell kontakt, anpassad för ciggurtag. Dåligt är att den inte får bli blöt. Fast det kanske är ett större problem här hemma än i varma, torra Medelhavet, där det sällan regnar. Vi får se om vi klarar av att hålla den torr även nästa år, när vi troligen fortsätter norrut ...

Hälsningar
Eva

Bilder

(@author) — Thu, 11 Aug 2011 07:15:20 UTC

Hej,

Här hittar ni bilder från seglingen:

http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150272262344351.349010.834159350&l=b8957d06c5&type=1

Eva

Upplagda på Korsika

(@author) — Sat, 06 Aug 2011 20:58:00 UTC

Börjar med att be om ursäkt för att vi inte skrivit på väldigt länge. Det
har varit så mycket om och kanske, så vi har velat vänta med att skriva
tills vi hade klara besked att lämna: Nu är båten upplagd på Korsika och
kommer så att vara hela vintern.
På vägen hit från Italien så hade vi en lite skumpig överfart. Det var
inte jättehöga vågor, men tydligen var det fel sort för båten. Vi stampade
rätt friskt långa stunder och hade en del sjö som sköljde över båten.
Trodde nog att det var just sådant som en båt skulle klara, men det visade
sig när vi kom till Korsika att vi hade fått inbuktningar i stäven
(fören). Glasfibern har helt enkelt gett med sig något och man kan se och
framför allt känna att den har knäckt sig lite kring ett invändigt skott
(invändig vägg). Kanske har vi seglat på något? Vi kan inte se några
märken, så i så fall måste det ha varit något mjukt, men ändå hårt!
Kanske. Troligare ändå att det "bara" var ovanligt elaka vågor. Särskilt
med tanke på att även det andra skrovet ser ut att vara drabbat. Om än i
mindre omfattning.
Efter prat med försäkringsbolag, varvet här i Bastia, KB och givetvis
varandra, så bestämde vi oss för att det bästa är att stanna här och få
reparationerna gjorda. Det är inte så att vi tar in vatten, men vi fick
rådet att om vi fortsätter så ska vi inte gå mot vågorna och kolla noga på
väderprognoserna. 100 distans till fastlandet: utan att gå mot vågorna...
Har vi tur kan det gå. Njae, tror inte det! I går blev det först
avmastning och sedan upptagning.
Hampus åkte hem redan dagen innan, alltså i torsdags. Hans hemresa blev
nog lite väl spännande, med snäva tidsmarginaler redan från början. När
sedan färjan till Italienska Livorno dessutom blev försenad så fick det
bli taxi till Pisa int. Airport. Men allt gick bra och han var glad att
komma till Sthlm lite tidigare än först planerat.
Nu när båten står på land känns allt bra och vi är övertygade om att vi
tagit rätt beslut att stanna här. Vad som kommer att ske efter sjösättning
i vår, mja det har vi en hel vinter på oss att fundera på.
Hälsningar Lennart

Bastia

(@author) — Fri, 29 Jul 2011 11:35:00 UTC

Hej,

Motorn gick perfekt och nu är vi i Bastia på Korsika. Sitter på en restaurang och ska snart få vår mat. Vi är trötta efter motvind och motvågor hela vägen från Italien. Någon gång vid midnatt lugnade det sig dock. Bastia är otroligt vackert, en liten stad vid bergets fot. Bergstoppen dold av stora moln. Pastellfärger. Frankrike, men ändå inte. Hoppas nästan vi blir inblåsta här - även om vi vill över till franska fastlandet så snart som möjligt.

Skriver mer sedan,
Eva

På väg igen

(@author) — Thu, 28 Jul 2011 08:27:35 UTC

Efter ett rejält oväder i går och motormeckande kastar vi loss igen. Om motorn känns bra sätter vi kurs mot Bastia på Korsika. I sådana fall bör vi vara där i morgon bitti/förmiddag. Vågar inte ha några föehoppnibgar denna gång ;)
Eva

Riva di Traiano

(@author) — Tue, 26 Jul 2011 18:16:59 UTC

42:03.89N 11:48.66E

Hej,

Det blev inte Elba utan Riva di Traiano, även denna gång p g a motorn. För första gången la den av ute på öppet vatten. Vi hade luft i bränslet - just det problem som en mekaniker hjälpt oss åtgärda i går i Anzio! Den skulle ju gå som ett spjut nu!

Det är i de här lägena som Lennart är som allra bäst. Han upptäckte felkällan (vattenfiltret, tror jag det heter) kunde koppla bränsleledningarna förbi detta filter och aldrig har sedan motorn gått så bra som när vi gick in i denna marina. Nu har han gått för att se om marinshopen är öppen och om de i sådana fall har ett nytt filter att ersätta det defekta med.

Vi får se hur det går, men jag känner mig faktiskt förhoppningsfull.

Ha det bra!
Eva

Elba nästa

(@author) — Mon, 25 Jul 2011 17:57:50 UTC

Hej,

Nu har mistralen blåst över för den här gången och ännu en mekaniker har varit här och fixat med motorn. Den här gången känner jag mig riktigt förhopningsfull, och tror att vi kanske funnit orsaken till att motorn inte ger så mycket fart som den borde - nämligen för små och igensatta bränsleledningar.

I morgon är det dags för oss att kasta loss igen, denna gång med kurs på Elba. Det tycks som vi har några fina dagar framför oss nu med lugnt väder och kanske till och med medvind, så det gäller att passa på. Vi har köpt massor av mat, tankat gas, vatten och diesel och i morgon kl 6.00 ger vi oss iväg. Det blir en resa på cirka 140 distans, som vi tror kommer ta cirka 30 timmar. Vi bör alltså komma fram någon gång under onsdagen. Vi skriver några rader då.

Förresten - apropå internet - vi har skaffat ett simkort till iPaden som gör att vi kan surfa överallt där vi har mobiltäckning. Suveränt! Lär dessutom funka i Frsnkrike också. Så skick gärna ett mejl och berätta hur ni har det, om ni tycker att det är dyrt att ringa! Vi ser det direkt :)

Ha det bra!
Eva

Fortfarande i Anzio

(@author) — Sun, 24 Jul 2011 08:44:48 UTC

Hej,

Vi ligger kvar i Anzio (eller Nettuno som det verkar heta där vi är) till på tisdag. Vår granne anmärkte just att la mare är brutalt i dag och visade stora vågor med handen. I går blåste mistralen, precis som vädertjänsterna förutspått, och i dag rullar vågorna in. Vädrtjänsterna som vi använder har förutspått de här tre mistralerna som vi har haft väldigt väl, de verkar nästan kunna säga på minuten när de ska komma. Känns ovant om man jämför med hur det funkar hemma.

När den här mistralen har blåst över verkar det som om vi kommer få en längre period med mycket lugnt väder, så då hoppas vi kunna sätta kurs mot Frankrike. Vi sitter just och tittar på möjliga vägar och det lutar åt Elba, Korsika och sedan Rivieran, kanske Monaco, som Hampus ville åka till. Det gäller ju att passa på när vädret är lugnt, särskilt när det gäller passagen från Korsika till Rivieran, så om prognoserna håller i sig kommer vi nog segla på en del så att vi kan dra nytta av det fina vädret så mycket som möjligt. Mistraler har vi fått nog av.

Motorn har gått bättre på lite högre varvtal efter meckandet i förra hamnen, men när vi skulle lägga till här visade det sig dock att den går dåligt på låga varvtal. Nu har vi bokat en Yanmarmeck som ska komma hit på måndag morgon, "lunedi otto e trente", som han sa flera gånger på telefon. Hoppas nu att denna överenskommelse håller och att vi inte missförstått varandra ... Det känns annars som om motorn är denna sommars följetong, och vi är kanske också extra måna om den eftersom den ska ta båten uppför Rhone och till Holland. Om det inte vore för det kanske vi skulle låtit den gå lite ojämnt och accepterat att den inte ger riktigt så många knop som den borde.

I dag har vi en vilodag, och vädret känns svalt och skönt. I morse var det 25 grader i båten och 26 ute och det kändes härligt. Ute fläktar det lite också och vinden känns sval. Och så hade vi filten över oss i natt, annars sover vi med bara lakan. Små tecken på att hettan inte är så stark längre och det är bra. Det är något förlamande med värmen, den hindrar en på något sätt att tänka och allt blir lite jobbigare än det skulle behöva vara. Jag vet inte om det är mistralen som har rensat luften eller om det faktiskt börjar märkas att vi kommit en bit norrut, men det är fantastiskt skönt i alla fall.

Jag tycker också mer och mer om Italien, städerna är vackra, maten god och människorna vänliga när man väl kommer underfund med hur man ska kommunicera med dem. Och även om vi inte har seglat utan mest gått för motor känns det som ett oerhört privilegium att få färdas över det här vackra havet. Ofta är vi ensamma, vilket fortfarande känns konstigt när man är van vid Stockholms skärgård. Det är mer som när man seglar i Skåne, men vi har gått längre ut till havs än vad vi gjorde i Skåne. Vi går inte in i bukterna utan håller en rak kurs förbi. På det sättet har vi sett Neapel och Vesuvio på håll, vid horisonten, men gått nära Capri och Ischia. Det är fantastiskt att se fastlandet insvept i ett blått dis, solnedgång över havet och se himlen sakta växla färg från svart till grått när gryningen börjar komma. Vid några tillfällen har jag känt hur luften blir lite varmare och börjar lukta pinje eller rosmarin, då vet man att man närmar sig land.

Vi har sett en del delfiner även här, men vår delfinlycka vände när Robban och Tuva åkte hem. När de var med såg vi delfiner varje dag, nu är det mer sällan. Apropå Robban och Tuva: Tuva gjorde en stor uppoffring och lämnade kvar sin fina pannlampa ombord, så att Lennart skulle kunna ha den om han behövde mecka med något i något mörkt skrymsle. Sedan dess har det knappt gått en dag som han inte använt pannlampan. När vi seglar är det kikaren som gäller, i hamn kommer pannlampan fram. Tack Tuva!

Hoppas ni har det bra!
Eva

Framme i Anzio

(@author) — Sat, 23 Jul 2011 11:48:19 UTC

41:27.24N 12:39.59E

Hej,

Vi kom fram hit, till Anzio, i morse efter en ganska skumpig färd. Nu väntar en ny mistral, det har precis börjat tjuta i masterna :( så nu får vi nog ligga här och vänta ut den är jag rädd. Just nu är vi trötta, men har i alla fall ätit. Ska sova snart.

Vi hörs,
Eva

På väg mot Anzio

(@author) — Fri, 22 Jul 2011 04:26:13 UTC

Hej,

Nu har vädret lugnat sig och vi har just påbörjat nästa seglingsetapp. Denna gång siktar vi på Anzio, som ligger mellan Rom och Neapel. Dit är det ca 130 sjömil och vi beräknar att seglingen tar ett drygt dygn. Vi borde alltså komma fram någon gång under morgondagen.

Vi hörs då!
Eva

En natt

(@author) — Thu, 21 Jul 2011 17:31:04 UTC

Här kommer en liten text som jag skrev när vi gick från Crotone till Regio Di Calabria. Den är flera dagar gammal, men tillgången till internet har inte varit den bästa, så därför kommer den inte förrän nu.

- Klockan är kvart i 9 på morgonen den 12 juli och jag sitter i skepparstolen och spanar. Havet är nästan helt stilla, några små gamla vågor ger ett behagligt gung. En och annan liten öppen fiskebåt är ute. Det ser ut som om de spöfiskar. Till vänster har jag hav ända till Afrika. Troligen är det Libyen som ligger där borta. Undrar om Khadaffi fortfarande är kvar? Akterut ligger Grekland, dit är det också långt nu. Till höger glider Italienska fastlandets sydkust så sakta förbi. Rakt föröver syns bergen på Sicilien i ett dis. Den högsta toppen är Etna. Det sägs att om man ligger i hamnen Taormina vid dess fot, så kan man på natten se hur det glöder på toppen. Men vi är inte på väg dit! Om ett par, tre timmar ska vi runda udden jag ser där framme. Rundningen innebär att vi går in i Messinasundets södra mynning.

Jag vaknade halv 8 av mig själv, mitt vaktpass började sedan kl 08. På mitt fripass som började 04.00 sov jag gott. Mitt förra vaktpass hade jag mellan 20 – 24. Mellan 24 och 04 var jag stand by. Det innebar att jag kunde få slumra i sittbrunnen eller slöa i salongen, men ständigt vara beredd att rycka in om den som har vakt vill ha hjälp. I natt var det lugnt så jag kunde sova nästan hela mitt stand by pass.

Vi gick från Crotene, som ligger där hålfoten och sulan möts, kl 11.30 i går. Vi siktar på att gå till Reggio Di Calabria inne i Messinasundet. Då har vi gjort 125 Nm (sjömil). Vi hade hoppats på att vara framme mitt på dagen , men på grund av motvind nästan hela natten blir det nog inte förrän vid 2-3 tiden.

Vi har haft tre ”besök” sedan vi lämnade Crotone: När jag låg och sov på min förra frivakt i går eftermiddag – kväll, så vaknade jag med ett ryck för att motorn plötsligt började låta jättekonstigt. Jag rusar upp i sittbrunnen och kan konstatera att ”missljudet” är en helikopter som hovrar precis bredvid vår båt. Den hänger där en bra stund, men inget anrop på VHF:en? Till slut ropar Eva upp dom och de undrar då om det är vi som har kallat på helikopter? Flera båtar lägger sig i samtalet och det visar sig att en Panamaregistrerad är den rätta. Helikoptern viker då bort och flyger från båt till båt. Den hittade nog rätt båt till slut…

Jag står på mitt vaktpass vid kvart i elva på natten, har full koll på alla lanternor runt omkring oss. Två fiskebåtar ligger ganska stilla en bra bit bort på babords sida. Jag har precis plockat fram en påse med chips och allt är fridfullt. Plötsligt, mellan fiskebåtarna tänds en riktigt stark strålkastare. På sidorna om strålkastaren kan jag tydligt urskilja en röd och grön lanterna. Hade de varit tända för någon minut sedan så hade jag inte missat dem. Någon har alltså smugit sig inpå oss med släckta lanternor! Båten kommer nu i full fart rakt mot oss från sidan. Jag hör hur skummet sprutar kring båten, shit, de kommer att ramma oss!! Tio meter från oss girar den upp och följer sedan med i våra 5 knop. Fortfarande med strålkastaren rakt i nyllet på mig. Vad är detta? Vad vill de? Vilka är de? Polis? Kustbevakning? Pirater eller andra banditer? Vi är trots allt utanför Calabrien, Italiens fattigaste landsdel, där den lokala ”famiglian” är som starkast. Tittar på VHF:en, batterierna har så klart tagit slut, så om de ropar på oss, så hör jag ändå inte. Går ner och strtar stora VHF:en. Inte ett ljud. Väcker Eva som tar på sig och kommer upp. Hon ropar – sailing catamara caling motor boat – men får inget svar. Tydligen hade hennes prat i radion ändå en lugnande effekt för plötsligt vänder de bort och kör iväg åt det håll som vi kom från. Det troliga är nog ändå att det är en patrullbåt av något slag, för efter ett tag vänder de igen, passerar sedan på behörigt avstånd i måttlig fart för att sedan försvinna in mot land.

Det tredje besöket kom precis när jag hade gått upp nu på morgonen. Hampus står till rors och ropar plötsligt ”delfiner precis vid båten”. Och där är de! De minsta jag någonsin har sett och alldeles intill båten. Vi har haft stor tur med ”havsdjursspaning” hela denna resa. Delfiner både nära och på håll vid nästan varje överfart. Vid ett tillfälle såg vi stora stim av större fiskar som hoppade i vattnet. Förra året när vi seglade i Ioniska havet såg vi delfiner en gång… på håll!

Klockan är nu lite över 11 och vi har gått in i själva sundet. Även om det är riktigt brett här, ca 20 Nm, så har det blivit skumpigare. Trafiken i sundet verkar än så länge vara betydligt lugnare än jag hade trott. Under mina drygt 3 timmar på detta pass har jag bara sett 4-5 fartyg komma ut ur, eller gå in i sundet. Några till kan ha passerat borta vid Sicilien i början av passet, men någon autostrada verkar det ju inte vara. Vi styr in mot kusten för att komma bort från den skumpiga sjön. Det funkar ganska bra och samtidigt ser vi ju bättre vad som finns på land. Ett långsträckt samhälle breder ut sig utmed kusten. Bakom husen reser sig torra bruna berg med enstaka gröna träd på. Ett tåg dundrar förbi mellan husen. På stränderna ligger folk under sina parasoller, middagshettan börjar sätta in. Några barn badar. Vid nästa udde ligger en fiskebåt förtöjd som ser mycket lustig ut. Den har ett jättehögt utkikstorn och ett enormt bogspröt. I tornet står kapten och spanar efter svärdfisk som slumrar vid vattenytan. När han får syn på en fisk så smyger han båten närmare. En harpunerare står beredd på bogsprötet som sticker ut från fören. Sprötet kan vara flera gånger längre än båten. På grund av båtens säregna konstruktion så går man bara ut i mycket lugnt väder.

Kl 14.45 har vi skumpat färdigt för denna gång och ligger förtöjda vid kaj i Reggio Di Calabria.

Inblåsta av mistralen

(@author) — Wed, 20 Jul 2011 14:53:46 UTC

Hej,

Tänkte bara berätta att vi är kvar här, inblåsta av mistralen, eller la maestrale som de säger här. Det blåser knappt kuling, men vinden driver upp höga vågor. Vi ligger bakom en stor, hög pir, betydligt större än någon jag sett i Sverige, och det är som ett fint duggregn av saltvatten ner i båtarna. Det är skum från vågorna som slår upp på piren. Intill oss har vi en svensk båt på ena sidan - väldigt roligt att träffa svenskar och utbyta erfarenheter. Det är första gången under den här resan. De sitter i sin sittbrunn och ser lite sammanbitna ut nu.

På andra sidan ligger en engelsk båt. Skepparn där sitter också i sin sittbrunn med en pipa i munnen. Han ser mycket sjömansmässig ut. Han har varit här ganska mycket och legat i just den här hamnen under tidigare mistraler. Han säger att man ligger väl skyddad här.

Tidigare i dag gick en av hans tampar sönder - första gången jag varit med om det. Jag hjälpte honom lägga dit en ny och vi kom i samspråk om vädret. Han säger att det kommer 2-3 mistraler per sommar och att det största problemet med dem just är att de driver upp höga vågor. Han tror att vi kommer få runt 5-metersvågor vid 23-tiden ikväll på andra sidan piren och att det kommer dröja till söndag tills det går att ta sig härifrån. Lite extra kinkigt är det kanske också för oss som ska norrut, mot vågorna.

Här, där vi ligger i hamnen, blåser och gungar det men det är ändå lugnt. Jag tror engelsmannens tamp gick sönder för att den var för kort och för hårt spänd, men det skulle jag aldrig våga säga till honom ... Vi har i alla fall hittat rena stormförtöjningstamparna i båten, med tjocka rep och kraftiga metallfjädrar och kedjor, det känns bra.

En positiv grej är att det är svalare idag. Temperaturen ligger strax under 30 grader och vinden bidrar till att det känns behagligare än vanligt. Och det känns bra att ligga här i hamnen och kunna följa väderdramatiken utan att behöva känna sig orolig. Samhället är verkligen jättefint, folket här trevliga och maten god. Det känns som om vi har blivit lite mer vänner med Italien här.

Ha det bra!
Eva

Acciaroli

(@author) — Mon, 18 Jul 2011 09:57:13 UTC

40:10.32N, 15:01.52E

Hej,

Här kommer en ny liten lägesrapport. Efter att ha legat i Tropea i tre dagar har vi förflyttat oss lite norrut. Nu är vi i Acciaroli som ligger en bit söder om Neapel. Det är ett mycket litet samhälle, som har en gästhamn och ett varv. Här skulle jag tro att vi fastnar ett par dagar (aldrig kommer vi vidare!). Ett skäl till att vi gick hit var just att det finns ett varv, och där finns mekaniker. Vi tycker att motorn inte riktigt ger den effekt den borde och nu ska det komma en mekaniker och titta på den. Motorn fungerar bra, den är pålitlig, startar alltid och gör alltid som man säger åt den. Men den har inte riktigt den "forza" som vi tycker att den borde ha.

På varvet möttes vi av "La Capitano" som var ganska rund och reslig, kraftig. I mungipan hade han en cigarillstump som han tuggade på. Han tog oss med in på kontoret där en ung, söt tjej som kunde engelska jobbade. Tack vare henne kunde vi beskriva symptomen. Bossen nickade förstående när vi beskrev problemen och skulle skicka en mekaniker om "una ora". Så nu får vi se vart detta leder ... Lennart tyckte i alla fall att det kändes bra, han har muttrat om detta sedan start och nu kändes det "som att vara hos doktorn och äntligen bli trodd", sa han.

Vi har annars kört motorn oerhört mycket. Hela resan har vi haft lite lätt motvind, vi har seglat ett par timmar i början av resan och två gånger har vi kunnat moorsegla, alltså kunnat hissa segel och samtidigt ha motorn igång, och på så sätt få lite mer fart än med bara motor. Men i övrigt har vi gått för motor timme ut och timme in. Och det är klart att om man kunde få ut lite mer fart och kraft ur motorn skulle det göra att vi kommer fortare fram. Just nu känns en fin medvind och och bra fart i båten som en nåd att stilla drömma om ...

Jag börjar i alla fall vänja mig vid Italien nu. Efter Grekland kändes Italien dyrt och ogästvänligt, men man inser efter ett tag att italienarna inte är ovänliga utan bara har ett annat sätt än grekerna. De är lite mindre pratsamma, lite mer på sin kant. Och hamnavgifterna är giftiga, en natt i gästhamn ligger runt 600 kronor, i Grekland låg vi nästan alltid gratis. Men Italien är vackrare, tycker jag faktiskt och maten är mycket bättre! I går åt jag stuffed squid som var fyllda med oliver och kanske sardeller, en dröm! Hampus breasola med parmesan och ruccola var fantastisk och Lennart köttbit med limone en dröm.

Det är sjukt varmt på dagarna, mellan kl 12 och 17 känns ingenting roligt. När vi "seglar" turas vi om att stå till rors, de som inte styr brukar sova. Det är det enda vettiga. Om man är iland måste man vara någonstans där det fläktar eller på stranden. Italienarna verkar spendera hela dagarna på stranden. De flyttar ner familjen med picknickkorg, parasoller, solstolar och allt. Vid femtiden är det dags att packa ihop, gå hem och duscha och göra lite nytta. Då blir det lite svalare och plötsligt får man energi och undrar varför man var så deppig och hängig tidigare. När man vait nyttig ett par timmar och det börjar bli mörkt, vid 21-tiden, är det dags att klä upp sig och gå ut på stan och äta. Då fylls de trånga gränderna med liv, och folk står och småpratar och umgås. På balkongerna sitter gamla damer och tittar på folklivet, och kanske äter något litet och brevid dem hänger tvätten på sin lina. i går, på söndagkvällen var den lilla, mycket gamla kyrkan full av folk vid 20-21-tiden.

Det är konstigt nog ganska lätt att förstå vad de säger, även om ingen verkar kunna engelska. När man hör orden förstår man dem "fumare", "Aqua", "forza", "mare", "calma", "caldo", "prego", "uffizia", "barka" osv ... i Grekland var det helt omöjligt.

Internet känns omöjligt här. Vi har vår Bad boy, vår "spionantenn" som fångar upp alla trådlösa nätverk som finns i närheten, men det finns aldrig några nätverk. Och när vi frågar ligger de nere för tillfället ... så var beredda på mindre täta uppdateringar framöver.

Hoppas ni har det bra!

Eva

Cetraro

(@author) — Sun, 17 Jul 2011 09:29:00 UTC

39:31.91N, 15:56.38E

Kvar i Tropea

(@author) — Fri, 15 Jul 2011 20:51:12 UTC

Vi ar fortfarane kvar i Tropea. Gjorde ett forsk i morse att ta oss horifran, mne det stupade pa Mistralen. Dn har drivit upp vagor som sprider sig anda hit ner. Vi vantr ett dygn och later vagorna lugna sig lite. Satsar eventuellt pa en langf nattsegling i morgon om vadret tillater. I sa fall kommer nasta rapport fran naostans soder om Neapel.

Hare sa gatt /Lennart

Tropea

(@author) — Thu, 14 Jul 2011 20:03:00 UTC

38:40,99N 15:54.33E

Hej,

Nu ligger vi i Tropea och i dag har vi agnat oss at att stada, tvatta, skrubba, skura och frascha upp baten och oss sjalva. Det har varit jobbigt. Det ar helvetiskt varmt och luftfuktigheten ar mycket hog. Minsta rorelse kostar pa.

Tropea ar annars mycket vackert, i gasthamnen ligger stora, flotta batar och sjalva stan ligger fantastiskt vackert pa en klippa hogt over havet. Fran gasthamnen leder en svindlande trappa pa knappt 200 trappsteg upp till stan, la Citta, och har ar det verkligen ett gammalt citadell, en borg. I vart fall ser det ut som en borg fran havet. Har har vi njutit av tva goda middagar efter morkrets inbrott. Innan dess vill man inte ens tanka pa att klattra hit upp.

Overhuvudtaget var det en fantastiskt vacker segling upp hit fran Messinasundet, med berg och sma sandstrander, turkost vatten och Stromboli som en skugga vid horisonten. Aven fastlandet ser vulkaniskt ut och det rok pa ett misstankt sett fran en bergstopp.

I morgon ar det dock dags for oss att ge oss i vag igen. Denna gang siktar vi pa Cetraro. Kanske har vi battre tillgang till internet dar och kan skriva lite mer.

Ha det bast!

E+L+H

27 timmar senare

(@author) — Tue, 12 Jul 2011 13:10:02 UTC

38:07.65N 15:39.09E

Kl 14.35 ligger vi förtöjda vid kaj i Reggio Di Calabria. Inte den mest pittoreska hamnen vi legat i , men den har sin brutala charm. Närmsta grannar är några! motortrafikleder, järnvägen. Till vänster har vi industrihamnen och rakt fram en betongvägg. Det är insidan av vågbrytaren. Ca. 6 m hög.

/Lennart

På väg mot Messina

(@author) — Mon, 11 Jul 2011 07:57:49 UTC

Hej,

Nu ska vi snart lämna Crotone för att påbörja vår hittills längsta segling denna sommar. Vi planerar att lämna Crotone vid 11-tiden lokal tid och om vi håller en snittfart på ca 5 knop bör vi vara framme i Reggio Calabria någon gång under morgondagen. Resan är på ca 125 sjömil.

Robban och Tuva har lämnat båten nu, de tar flyget hem till Sverige senare idag (tror jag). Jag, Lennart och Hampus är kvar ombord och har enats om ett vaktschema. Det ser ut att bli lungt väder och mestadels svaga vindar, även om vi får vinden emot oss bitvis. Just nu tankar vi diesel och vatten. Vi ska gå upp en sväng till mataffären och kompletteringshandla läsk och youghurt, två saker som går åt snabbt om bord. Vi ska också laga en jätteportion pasta, så vi slipper laga så mycket mat under seglingen. Sedan är det dags att kasta loss.

När vi kommer i land igen ska vi, som vanligt, försöka uppdatera bloggen så snart vi kan.

Ha det bra!

Eva

Crotone

(@author) — Sun, 10 Jul 2011 08:31:28 UTC

39:04.76N 17:08.27E

Det var nästan lättare gjort än sagt att hitta internet. Bara att koppla in vår Bad Boy och sedan börja surfa.

Överfarten tog 15 h 5 m och vi kom fram 08.35. Ett par tre timmar kunde vi hissa genuan och få hjälp av den. Men mest svaga vindar och dessutom rakt emot.

Ett lite märkligt väderfenomen inträffade ungefär mitt i hålfoten. Under ca en timmas tid var sjön märkbart grövre, trots att vinden snarare mojnade än ökade. Båten stampade i vågorna som kom rakt för ifrån och farten minskade givetvis. En dryg knop långsammare. Kanske berodde det på att havet var som djupast där: över 2 kilometer djupt. Eller så fick vi en motström…

Straxt efter att vi passerat halvvägs, 35,5 Nm så gick månen ner. Vi hade då haft den liggande ganska rakt förut, som en vägvisare som lyste oss vår väg.

När månen försvunnit kunde man mycket avlägset se ljuset från några städer. Jag blev förvånad över att se städernas ljus så långt ut till havs.

Det har varit märkbart varmare de senaste dagarna, runt 30-31 i stället för 25-27 som vi hade den första dryga veckan när vi fixade som mest med båten. Jag är riktigt glad över att vi inte hade denna värme då, minsta lilla ansträngning och man dryper av svett.

Klockan är nu lite över 10 här i Crotone, Eva och Hampus sover efter sena nattvakter. Tuva började läsa första boken om Harry Potter i går, nu sitter hon och läser de sista kapitlen. Robban packar eftersom de ska lämna båten idag. De har bokat hotell här i Crotone, sover en natt, för att i morgon ta flyget hem från Lamezia.

Nu börjar strömmen ta slut i datorn, så det är bäst jag slutar här.

Kramar

/Lennart

Snart på väg igen

(@author) — Sat, 09 Jul 2011 12:25:48 UTC

Hej,

Här kommer bara några korta rader för att berätta vi ger oss av i kväll igen, denna gång ska vi gå till Crotone, som ligger på andra sidan hålfoten. Det blir en ganska lång segling, kanske 14 timmar. Vi räknar med att ge oss av vid 17-tiden i kväll och bör vara framme innan lunch i morgon.

Just nu sitter vi och äter den mest fantastiska seafood, musslor, pasta och pommes. Robban säger att det var bland det godaste han ätit, och även vi andra är hur nöjda som helst.

Ska försöka skriva igen när vi kommer fram i morgon, men kan inte lova något. Jag måste ju hitta en plats med internet, får se hur det går. Kan vara krångligt, kan vara lätt.

Ha det bäst!

Eva