Skriven av Morgan Housel i svensk utgåva av Sterners förlag och översatt till svenska av Ludvig Rosenstam Åhman.

Att hantera pengar handlar inte nödvändigtvis om vad du vet, det handlar om hur du beter dig.

Denna mening som är hämtad från bokens baksida sammanfattar boken bra. Hur rationella och sansade vi än vill vara är vi ”bara” människor med en massa nedärvda beteenden, ja till och med brister som i dagens snabba informationssamhälle kan inverka otroligt mycket på hur ditt liv broderar ut sig om du agerar utan eftertanke.

Med pengar som styrmedel och värdebärare till tid och frihet finns så mycket att både vinna och förlora på att skaffa denna medvetenhet.

Jag rekommenderar verkligen A.L.L.A att läsa denna bok. Jag får inte betalt för att säga det – Jo, jag har fått boken gratis men jag hade skrivit samma text om jag betalat dess pris – värdet och behållningen är så mycket större.

Den här boken är så jä*la bra rent utsagt. Jag ler. Myser, ja till och med skrattar högt när jag läser den. Det är så många bra lektioner livskunskap i denna bok. Jag älsklar liknelser från andra delar av livet som hur vi drar oss för at träna eller hur vi tror att andra uppfattar oss utifrån vad vi äger. Boken är lätt att ta portionsvis då den består av små noveller – det märks att Morgan är tidigare krönikör – men kan lätt tuggas igenom i följd också (den riskerar att bli sträckläst om ingen stör en).

Efteråt kände jag mig lite överväldigad. Så självklara budskap och säkert visste jag om det mesta av dem men behövde höra dem i min skalle igen. Du får mer kunskap och vetskap om dig själv, din omgivning och det mesta som kopplas till pengar, rikedom, lycka och förmögenhet. Du får goda råd hur du ska navigera och staka ut din väg genom detta landskap.

Men hur var det nu, det handlade ju inte om vad man visste utan om hur man betedde dig?  Ja, absolut men jag är ganska övertygad om att denna vetskap inte skadar att ha med sig innanför pannbenet när du möter världen där ute. Jag kommer läsa om den bara för att påminna mig om all denna klokhet.

Vem är då denna Morgan? Morgan Housel har skrivt krönikor för både The Wall Street Journal och The Motley Fool, nu är han förutom författare även partner i det spännande investmentbolaget Collaborative Funds som letar efter spännade investeringar i skärpunkten mellan vad som är bra för personen och världen

Ludvig, som själv har skrivit den utmärkta 101 Tankar om aktier som jag recenserat tidigare har gjort ett nytt bra jobb med att göra boken ännu mer lättillgänglig för oss svenskar genom en svensk utgåva. Språket är ledigt och enkelt, kalla det precist. Precis som man önskar.

Nu ska erkännas att jag kanske var lite “biased” då jag hade en egen helg för mig själv i stugan där jag gjorde ”Joel-saker”. Denna bok passade således utmärkt in som sällskap för mig denna helg. Jag njöt i dess sällskap.

Tack för en prima bokupplevelse Morgan och Ludvig!

Varför?

Dels för att jag var nyfiken på onoterat sen innan och dels för att jag vill börja differentiera mig lite. Att äga noterade aktier handlar också till stor del om allt surr runt omkring som egentligen inte har något alls med bolaget att göra. Börsen är ibland mer fokuserad på enskilda politikers humörsvängningar än vad bolagen som handlas faktiskt sysslar med!

I den här olistade formen blir det ett helt annat bolagsfokus och det blir mer upp till bevis att göra det man sagt och tänkt.

Jag tycker att det ska bli oerhört spännande att följa detta vid sidan av börsens svängningar!

Vad är det för något?

Jag kommer inte skriva vad det är och vad bolaget pysslar med av både avtalsmässiga och privata skäl. Sorry.

Hur gick det till?

Däremot kan jag skriva lite om processen. Möjligheten kom via en bekant som jag känner väl sen innan. Det är alltså ingen investering via något direktmeddelande på Twitter eller från någon av de publika plattformar för aktiebaserad crowdfunding som finns, likt Pepins.

Att få lite insyn direkt i bolagsledningen och känna denne ett till två steg bort i ens bekantskapskrets underlättar så klart att både få info och att gå vidare för att se vad det handlar om.

För att få tillgång till prospekt och övriga dokument fick jag börja med ett signera ett så kallat NDA som är ett sekretessavtal som står för ”Non-Disclosure Agreement”. Jag får helt enkel inte sprida informationen vidare för att det kan skada bolaget.

Bolaget är ett nördbolag eller så kallad startup om man hellre föredrar det. Ett behov finns och lösning saknas idag – vi tar fram det! Typ så. Produkten finns inom sportsegmentet. Självklart tror jag att produkten kan slå stort, annars hade jag inte satsat kapital i projektet. Således finns en stor och köpstark grupp där ute som förhoppningsvis väntar på just vad som komma skall. Men innan dess ska många pusselbitar placeras rätt.

Jag är inte med från absolut första början utan, tvärtom, kommer in i ett relativt sent skede när det redan finns en prototyp framme. Även detta underlättade för mig att kunna se produkten och bedöma den utifrån feedback som den fått av duktiga personer inom området. Jag tycker att det är extra spännande att man börjar nosa på kommersialisering även om det kommer dröja ett tag till. Möjligen, eller snarare sannolikt, kommer en till kapitalanskaffning att behöva göras innan bolaget står på egna ben, det får vi se men jag räknar med det mentalt.

Värderingen är gjord baserad på framtida kassaflöden och antal sålda enheter. Affärsmodellen inkluderar både själva hårdvaran men även en mjukvarudel där marginalerna som bekant är större. Mycket handlar om att komma upp i volym och få ner produktionskostnaderna samtidigt som man kan lansera och addera värde via mjukvaruapplikationer.

Utvecklingen är till stor del gjord och jag är riktigt imponerad av allt hårt arbete som lagts ner. Värderingen var därför inte alls superbillig, i linje med vad noterade förhoppningsbolag har på börsen, men inte heller jättedyrt givet att en del av prognostiserad försäljning uppfylls (och det vet man ju aldrig, inte heller med noterade bolag). Infrias bedömningarna från ledningen blir det givetvis snorbilligt – upp till bevis säger jag från den köpta åskådarläktarn! Mumsbiten är givetvis att kommersialiseringen blir så lyckad att bolaget kan slukas av någon större spelare alternativt noteras i framtiden när de redan har bevisat vad de går för.

“Infrias bedömningarna från ledningen blir det givetvis snorbilligt – upp till bevis säger jag från den köpta åskådarläktarn!

Är onoterade bolag något för alla?

Nja – egentligen inte. Risken får betraktas som väldigt hög då det är ett enskilt bolag som ännu inte nått kommersiell fas. Potentialen är givetvis större om de lyckas men vägen dit kan bli längre än vad man tror. Detta är ett förhoppningsbolag och jag är högst medveten om detta och har anpassat summan därefter. Det kommer svida till om det inte blir något men jag kommer klara mig ändå.

Kan jag handla med aktierna?

Nej, det skulle jag inte säga. Det finns ingen naturlig likvid marknad. Möjligen skulle det gå att sälja aktierna utanför marknaden till någon annan men det skulle inte blir en bra affär och detta ägande är inte något jag tänkt hoppa ur. Jag kommer äga hela vägen till att bolaget köps upp eller noteras. Det är åtminstone min förhoppning. Tidshorisont i min värld tills detta sker är uppskattat till cirka fem år men kan ske både tidigare och senare. Det kan också aldrig inträffa. Det finns dessvärre många exempel på produkter som aldrig slår av olika anledningar även fast de verkar bra.

Den som lever får se.

Det blir åtminstone väldigt roligt och spännande att följa detta!

Jag trivs verkligen med livet som egenföretagare! Tidigare ägde jag enbart mitt AB för att hantera mitt författarskap men sen våren 2019 så bedriver jag även konsultverksamhet däri. Nedan är saxat från årsredovisningen.

Att arbeta för sig själv är både fundamentalt annorlunda jämfört med arbetstagarlivet, samtidigt ganska lika när det kommer till vad du faktiskt gör om dagarna; I mitt fall sitta framför en skärm och tänka hur vatten rör sig i av människan anlagda system. Debitera efter nedlagd tid och lösa problem. Kontorsråtta igår, kontorsråtta idag.

Vad är annorlunda med att driva eget företag?

Skillnaden nu är att jag kan styra tiden lite mer kring när jag gör mina arbetsuppgifter och när min arbetsdag börjar respektive slutar. Det underlättar för familjen. Jag jobbar inte 40-timmarsveckor längre, ibland jobbar jag mer och ibland mindre och på lite mer udda tider.

Det går allt som oftast väldigt bra.

En annan skillnad är det här runt i kring. Jag är min egen administratör (jobbar på att inse det).

Jag behöver också tänka business i större utsträckning och det är roligt. Hur säkrar jag fortsatta uppdrag, hur länge sträcker de sig, vad händer om ”a” inträffar, eller ”b”?

Det är roligt och samtidigt liite läskigt. Jag har ingen back-up. Det gör mig lite mer eftertänksam i vissa avseenden har jag märkt. Både i åtaganden och i att planera min tid. Jag måste hålla koll på mig själv så jag mår bra eftersom jag är min egen HR-avdelning!

Att bokföra och fakturera är två andra tillkommande sysslor. Det är inte alltid kul att föra debet och kredit på minsta lilla händelse men det ger samtidigt förståelse för hur ett företag fungerar och hur allt till slut landar på olika rader i balans- och resultaträkningen. Detta sker ofta under ett andra arbetspass på kvällen.

När man fakturerar får man var noga, det ska erkännas att tryckfelsnisse smugit sig in någon gång. Då får man rätta till genom att kreditera och skicka in nya fakturor, extra onödigt jobb helt enkelt.

Att betala skatt är häftigt/sexigt osv…eller?

En annan sak man får göra är att hänga på Skatteverkets hemsida. Jösses var jag hängt där och försökt begripa hur jag ska fylla i arbetsgivardeklarationer (åt mig själv – jag har mig själv anställd) inkomstdeklarationer och vad jag ska göra och när. Tips: missa inte ett datum (av många), då får du betala straffavgift – no mercy! Jag ska också ärligt erkänna att det var först när jag började som egen som jag insåg hur mycket skatt man faktiskt betalar in!

Skatt som annars inte syns för den som är ”vanlig” arbetstagare. Preliminärskatt, arbetsgivaravgift, sociala avgifter, moms, slutlig skatt…det tar liksom inte slut. Jag sympatiserar givetvis med att bidra till allmännyttan men det bygger på att alla arbetsföra gör det och att det går till vettiga saker (som sjukvård, förskolor, skolor, infrastruktur och äldreomsorg). Slöseriombudsmannen (Slöso) ger tyvärr en annan bild av hur Sverige sköts ibland.

 Vill du kolla hur mycket skatt du egentligen betalar kan du göra det på dinskatt.se.

Jag hade också gärna sett en lägre jämn skatt för alla för att motivera folk att utbilda sig och sträva framåt, hårt arbete ska löna sig och man måste få lyckas! Nä, nu börjar det nästan likna politik här inne och det vill jag helst hålla mig ifrån.

Jag rundar av där för idag. Mitt i utflödet av inarbetade slantar. Jag kanske återkommer med en till del i denna sporadiska driva-eget-serie om ett litet tag!

Vill ni läsa mer om att driva eget företag? Kommentera gärna om vad nedan.

Ha det fint så länge!

VAD?

Boken är en riktig liten pärla som seglat under radarn för mig. Tack vare en gemensam bekant till en av författarna (tack för det Pelle!) fick jag nys om boken.

Det är ingen slump att omslaget pryds av en ”välbärgad” sköldpadda. Det handlar om att skynda långsamt fast med mycket eftertanke längs vägen. Av boken får man gediget stöd i detta. Men tro inte att boken är någon långsam historia. Nej inte alls, texterna andas jävlar anamma som smittar!

Boken har korta och koncisa kapitel, man kan lätt sträckläsa den under en dag men den går också bra att dela upp i portioner/mellanmål då en del av kapitlen faktiskt kräver lite reflektion och eftertanke.

Boken innehåller så mycket klokheter att jag vill citera stora delar av den men jag ska låta er få hela läsupplevelsen istället. I mångt och mycket har vi samma uppfattning om det mesta. Vissa kapitel “mysläser” jag och nickar förnöjsamt kring träffsäkra formuleringar och målande exempel. Jag känner också hur entreprenörskapet skiner igenom, en hel del fokus läggs på hur du kan optimera ditt liv via inställning, insikter och inspiration.  

Stor vikt läggs vid att förklara ränta-på-ränta och varför det är så viktigt och hur man kan tillämpa det tankesättet i vardagen. Likaså den omvända avgift-på-avgift som blir aktuellt vid belåning och dyra fonder.

VEM?

Boken passar alla (ja, verkligen ALLA) som vill komma igång med sitt sparande men även de som vill utveckla och addera flera tankesätt. Du får också bra tips på hur du kan få in mer pengar in i form av sidoinkomster, löneförhandlingar, prutningar med mera.

Jag märker att författarna har tydliga åsikter och jag gillar att de för fram dem utan krusiduller. Kapitlet ”Låt inte andra bestämma” är ett bra sådant exempel.

Och visst är det lite för mycket daltande ibland när det kommer till sparande och investeringar. ALLA kan ju faktiskt låta bli viss konsumtion här och nu och/eller jobba lite hårdare för att på lång sikt bli vinnaren.

Kapitlet om skatter (kapitel 28) andas också nykter självklarhet. Följ lagen och betala skatt men se till att ha koll så du inte betalar in för mycket.

Ibland kan man ana att det är två författare då vissa texter och budskap kommer igen fast med lite andra ord men jag tycker inte det stör, det är ofta sådant som tål att upprepas.

Guldkorn och förbättringsförslag till nästa upplaga

Jag gillar att författarna knyter samman boken med lärdomar från sina äldre släktingar som med all tydlighet visar att det går att skapa bra förutsättningar genom hårt arbete och sunda resonemang. Det förde tankarna till mina egna mor- och farföräldrar som inte drog sig för hårt jobb och sparsamma liv för att nå ekonomisk stabilitet.  

Enda kapitlet som jag tycker är lite fladdrigt är kapitel 9 – Spel o dobbel, som i grunden säger: Låt bli att spela! Sedan lättas detta påstående upp med att man kan göra det för nöjes skull och att det är tråkigt i livet utan laster.  Detta hade kunnat gjorts tydligare. Kapitlet om Obligationer hade möjligen också tjänat på att kokas ner ytterligare (då slutsatsen är att man kan låta bli denna investeringsform).

Eftersom en av inspirationskällorna till boken, Mouluk (mormor till Ali) sparade i fysiskt guld hade jag också gärna sett ett litet utökat resonemang om varför man avfärdar guld som lämplig långsiktig investering i kapitel 24 (Guld, konst och lösöre).  

Det finns massor av guldkorn! Kapitlet kring resan som halva nöjet är jättebra. 8-regeln ger en riktig oj!-upplevelse. Den ekonomiska livscykeln gillar jag också skarpt, tänk om fler tänkte på denna helhet och inte bara fastnade här och nu utan riktning.

SAMMANFATTNINGSVIS

Sammantaget en riktigt trevlig bok! Hoppas att denna recension kan få fler att införskaffa och investera i den – kom ihåg att utbildning är den bästa investeringen! – exempelvis via denna länk (länken är en så kallad affiliate-länk som ger mig en liten provision på köpet).

Tack Peter och Ali för många kloka resonemang och en trevlig lässtund!

Jag hade tänkt läsa den här boken under avslappnande former i Thailand och gjorde så inledningsvis men i samband med att hela världen omstöptes på några veckor blev det ett läsuppehåll som äntligen togs ikapp denna vecka när jag började få tillbaka lite semesterfeeling igen!

Boken är bred och omfattande på samma gång. Du får en gedigen genomgång av hela din privatekonomi och man märker i och mellan raderna hur ärligt passionerad Christina är att få fler att bry sig om sin viktigaste grundplatta för livets alla äventyr, din ekonomiska situation. Det är tydligt att vi har att göra med ett proffs (som till vardags är sparekonom på jämförelsetjänsten Compricer).

Säga vad man vill men den (privatekonomin alltså) är styvmoderligt behandlad av många. Både av de som behöver den som mest men också av de som har det bra men som enkelt kan få det ännu bättre.

Det jag främst gillar med boken är att Christina skriver så enkelt. Precis som privatekonomi ska vara. Inga konstigheter, krångliga ord (om de används så förklaras de) eller snåriga resonemang.

Istället får man en bra guidning. Till exempel tas klassiska tankevurpor upp och hur man kan tänka istället. Du får checklistor att bocka av så det verkligen sker och många tips på vägen. Du kan alltså, som undertiteln antyder och med tämligen enkla tillvägagångssätt, ”hacka” din egen privatekonomi till det bättre.

Boken är också snyggt layoutad och inspirerar till att ta tag i både stort som smått för att optimera och skapa en bättre situation.  

Christina bjuder också på mycket självupplevt och berättar hur hon gör samtidigt som massor med matnyttiga fakta sköljer över en. Fakta som både den insatta och den helt novise har nytta utav. Personligen fick jag bra påminnelser om både försäkringar och budgetöversyn. Jag gillar också avsnittet med Livshändelser som visar på olika situationer som kan uppstå genom livet.

Under vår vistelse i Thailand lånade jag ut boken till en ung driven tjej som var barnvakt åt våra barn några gånger. Hon sträckläste den och blev heltaggad på att styra upp delar av sin ekonomi hemma i Sverige som låg på ”hold” medan hon reste världen runt. I utbyte fick mina barn lära sig spännande akroyoga och laga vegansk mat, ett exempel på att boken inte bara är för de som redan snöat in på ekonomi utan verkligen för alla.

Tänk om denna bok exempelvis kunde spridas ut till alla ungdomar som nu tar studenten, i avsaknad av tydlig privatekonomi i skolan så är detta ett perfekt komplement för den som ska stappla sig ut på egna ben i den vida världen där mycket är annorlunda just nu men där vissa tumregler och kunskap om  privatekonomiska begrepp kan räcka långt för att ge en solid grund att bygga vidare på.

Du kan exempelvis köpa boken på Bokus (länken är en så kallad affiliate-länk).

Hejja Christina, tack för att du skrev den här boken och hoppas den når ut till riktigt många!

Det som eskalerat senaste veckan är något som vi inte kunde förutspå och på samma sätt inte heller kan veta hur det utvecklar sig framöver.

Om man ska använda tillgänglig mängd toapapper som ett mått på hur illa det är så är det illa! Många tänker tydligen med rumpan just nu!

Jag som i grunden är optimist tror ändå att vi kommer ut på andra sidan ”post-Corona” och att vi i det långa loppet kanske kan bli mer förberedda och stärkta inför framtida mer allvarliga pandemier. Kanske kan influensor och andra mindre allvarliga sjukdomar minska i framtiden i och med att nya hygienrutiner börjar tillämpas bredare.

Men allt ovan är bara tankar utan vetskap.

Det är svårt att enbart förhålla sig till fakta, det blir nästan alltid med en blandning av förutsägelse och som alltid när något oväntat händer kommer efterhandskonstruktionerna med förklaringar om hur uppenbart något var (som om det spelar någon roll då). Det är ointressant att älta. Bättre att konstatera att man inte kan förutsäga MEN att man kan förbereda. För att göra det kokar jag ner vad jag vet och vad jag inte vet JUST NU.

• Jag vet att viruset fått global spridning och att många kommer att smittas.
• Jag vet att många kommer att bli friska.
• Jag vet att några procent tyvärr kommer att dö.
• Jag vet att även politiker är människor, de reagerar/agerar olika.
• Jag vet att finansmarknaden hatar osäkerhet.
• Jag vet att oro egentligen är bra då den historiskt gjort att vi överlevt som art.
• Jag vet att diverse pengaregn inte kan bota sjukdomen men mildra de omgivande negativa ekonomiska effekterna.
• Jag vet att stimulanserna redan nu är brutala. Kranen verkar vidöppen.
• Jag vet historiskt att krascher kommer men jämna mellanrum och att man hämtat sig från dem över tid.

Däremot måste jag förhålla mig till att jag (och alla andra) INTE VET ännu mera, exempelvis:

• Jag vet inte hur många som kommer smittas.
• Jag vet inte hur många som kommer bli friska eller dö.
• Jag vet inte om nedstängda eller öppna länder kommer klara sig bäst.
• Jag vet inte hur länge osäkerheten håller i sig och hur påverkad världsekonomin blir.
• Jag vet inte hur stimulanserna kommer att påverka den faktiska underliggande produktionen och konsumtionen.
• Jag vet inte hur lång tid återhämtningen kommer ta.
• Jag vet inte när vi är på andra sidan om denna kris.

Därför väljer jag/vi att:

• Minimera den faktiska spridningen så mycket som möjligt genom sunda försiktighetsåtgärder. Vi kommer till exempel att sätta oss själva i karantän när vi kommer hem till Sverige i möjligaste mån.
• Att fortsätta vår utstakade resa där vi fortsatt försöker spara så mycket som möjligt månadsvis oavsett börsens nycker.
• Fortsätta se på portföljen som pengar som kan gå förlorade. Vi ska inte vara i behov av dem på lång tid framöver och vi ska inte röra dem på grund av marknadens fluktuationer.
• Se över riskprofilen och belåningsgrad.
• Medvetet vara sena på bollen, tänka efter före, agera inte på andras panik.
• Fundera över att i något större utsträckning dra ner andelen aktier och öka andra alternativa tillgångsslag som exempelvis guld.
• Fundera över att bygga upp en viss kassa för att eventuellt kunna köpa senare om det kraschar fullständigt när fundamenta (åtminstone historiskt) säger att det är läge.

Försöka behålla lugnet, höja blicken och titta på allt med långsiktiga glasögon.

Om jag ska tillåta mig att TRO något så TROR jag:

• Att fundamenta kommer vinna i längden.
• Att vi kommer se fortsatt stor volatilitet en bra stund till. Plus/minus 5% är det nya ”normala”.
• Att vi kommer se fortsatt massiva stödinsatser och en låg ränta många år framåt.
• Att riskaptiten återkommer när kaoset lagt sig. Min gissning är i slutet av året.
• Det kommer finnas mycket pengar på sidlinjen som vill finna någon sorts avkastning.
• Att stater kommer gå in och rädda samhällsviktiga funktioner som exempelvis flygbolag. Kanske inte alla men åtminstone de som man har engagemang inom (läs SAS i Norden).

Slutligen önskar jag att den här krisen får oss att i större utsträckning reflektera över vad som är viktigt på riktigt? Sannolikt är det inte din aktieportföljs värde intradag. Lägg ditt huvudsakliga fokus där.

Lycka till alla där ute!

Jag har fått äran att recensera Ludvig Rosenstam Åhmans bok; 101 Tankar om aktier – Din guide till bättre investeringsbeslut (Sterners förlag), och det tackade jag ju inte nej till!

Innan jag började var jag lite orolig för att råden skulle vara lite av karaktären ”slå in öppna dörrar” eller ”lättare sagt än gjort”, exempelvis: (Råd #1) “Köp billigt” – (Råd #2) “Sälj dyrt” och så vidare men där fick jag fel!

Boken tar oss med på en ordentlig hjärnresa, det är en väl underbyggd och faktaspäckad odyssé bland de riktigt visa, och Ludvig själv verkar klok som en bok och ger mig många råd via tänkvärda korta lättuggade kapitel att reflektera över. Jag tog till och med fram understrykningspennan och det gör jag inte för varje bok jag läser!

Boken är som ett komprimerat hopkok av alla de stora böckerna inom psykologi och börs varvat med klokheter från de stora investerarna och företagsledarna med Ludvigs egna prägel och sammanfattning. Man märker att Ludvig är beläst och att han är kritisk och bra på att sålla fram den mest slagkraftiga av informationen, boken blir därför väldigt seriös och faktaspäckad men ändå lättläst och väldigt begriplig.

Varje kapitel avslutas med en liten kort ”best of” och varje del i boken har en punktlista med essensen av kapitlen.

Jag tog med mig massor, ett exempel är att strategin är viktigare är resultatet och att processen att finna den strategi som passar just dig inte är självklar. Här finns alltid förbättringspotential!

Boken passade mig extra bra i dessa oroliga börstider, det kändes som jag höll den kloke Ludvig i handen som hindrade mig från tokiga kortsiktiga beslut som jag troligtvis ångrat!  

Visst blir det lite upprepningar ibland och vissa råd är ganska snarlika men den fina röda tråden håller i sig genom de olika delarna. Jag gillade främst de psykologiska delarna om tankefel, mentala modeller, beslutsfattande i början av boken eftersom det är där jag själv har störst utvecklingspotential. Mycket kan man ha nytta av att känna till även utanför investeringsområdet, exempelvis inom karriären eller i sin strävan att bli effektivare och få ut mer av livet.

Sparande och frihet som tas upp i slutet av boken har jag mer koll på och fick således lite mindre behållning av just dessa delar och ibland håller jag inte alltid med men det behöver man ju inte göra. Det är en del av det eviga lärandet, att med hjälp av andras åsikter och beskrivningar, bilda sig sin egen uppfattning.

Min sammanfattande åsikt är att boken är riktigt bra och att jag rekommenderar den till alla som vill lära sig mer om vårt mänskliga jag och hur det kan yttra sig som placerare. Jag vågar nästan påstå att boken kommer hjälpa dig att bli en klokare investerare och att det kommer löna sig att läsa den.

Disclaimer för transparensens skull:
Jag har fått ett recensionsexemplar av Ludvig.

Jag har haft ett långt blogguppehåll av flera olika anledningar, den främsta har varit brist på tid och för låg energi när tiden funnits men nu laddar jag energi för stunden i Thailand på ”Thaimout #2” så nu tänkte jag sparka igång igen!

Får se hur många läsare jag har kvar där ute?! Hjälp mig gärna genom att dela eller kommentera inlägget i de sociala medierna.

Målsättningen är att dels skriva lite om tillvaron här nere, hur vi satte planen för detta vid vår förra resa och vad vi gör här nere. Tänkte även uppdatera er lite om mitt liv som egenföretagare och så blir det några bokrecensioner också!

Så häng med och kommentera gärna vad du vill läsa om!

* * *

Det är något speciellt med att resa. Planeringen inför, tankarna om hur det ska bli. Pirret i form av resfeber strax innan och särskilt för min del som är lite flygrädd när planet accelererar på startbanan. De speedade barnen med sina förväntansfulla blickar som förstår att det händer något speciellt. Något som bara sker ibland. Väl på plats alla nya intryck, dofter, ljud, människor, klimat.

Att resa stimulerar sinnena. Att resa skapar minnen för livet. Att leva är att minnas och livet är en resa!

Kanske är HC Andersens citat nedan ännu bättre på att fånga vad vi vill ha:

”Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha.”
~ H C Andersen

Vår familjefilosofi går ut på att leva väl och göra saker ordentligt när vi väl gör dem. Hellre skippa en resa till kanarieöarna på ”slentrian” för att samla kraft och finanser för en rejäl resa. Vi vill vara borta så länge som möjligt och det är den största utmaningen att få till med två yrkesarbetande, två skolpliktiga barn och ett förskolebarn. Ändå har vi lyckats reserverat sex veckor denna gång. Förra vändan vi var här njöt vi i hela åtta veckor.

Hur går det till?  

Planering!

Mycket handlar om att bestämma sig i god tid och köra mot det uppsatta målet. Vi bestämde oss efter förra resan att vi skulle åka tillbaka. Vi mådde alla så bra att vi behövde göra det igen. Vi var inte klara med ”kärlekens ö”, Koh Lanta. Vi satte tidsaxeln till två år, dels för att hinna landa hemma igen men också för att ha tid på sig att agera för att nå vårt uppsatta mål. På två år hinner man nämligen:

• Längta massor vilket gör att man bygger upp en stark vilja att förebygga och lösa de problem som möjligen dyker upp till följd av beslutet.
• Spara ihop de pengar som behövs för denna typ av lyxkonsumtion / investering i sig själv.
• Agera och planera inför sin frånvaro på jobbet så att det blir smidigt under tiden som man är borta.

Det kanske låter raljerande men att bestämma sig (i god tid!) är vad som krävs, sen får man agera utifrån det.

Jag tänkte dela med mig av några saker som gjorde planeringen mer påtaglig.

Direkt när vi kom hem efter förra resan lanserade vi ”Thailandsburken” hemma i Sverige. Där la vi sedan alla sedlar och mynt som vi fick in via att sälja saker eller på andra vis kom i kontakt med de fysiska sedlarna och mynten som blir allt mer ovanligt idag. Det blev en pedagogisk och visuell påminnelse om att vi, hela familjen sparade till något gemensamt. När barnen fick veckopeng hände det att de spontant la en del i Thailandsburken, väldigt fint!

En vanlig fråga vi får är: – Hur kan barnen vara borta så länge från skolan?

Svaret är att barnen (som har skolplikt) går i skola under resan. Valet av resmål styrs mycket av möjlighet till skola som följer svensk skolplan. Här på Lanta finns två olika svenska skolor och vi har kört Lilla Svenska skolan eftersom vi tycker att den var så bra förra gången. Båda barnen har individuell planering och gör samma moment här som kompisarna hemma. Vi har valt restiden utifrån att ett lov finns så att vi också ska kunna vara tillsammans en hel del.

Vi bokade in barnen på skola tidigt dels för att platserna går åt snabbt i högsäsong och för att även detta gjorde att det blev beslutet mer definitivt. Vi hade alltså inte någon klar ledighetsansökan när platserna för barnen bokades, -Nu måste vi åka!

Likaså flygbiljetter. De bokade vi tidigt. Visst, i just detta nu hade det säkert varit billigare att vänta till strax inpå på grund av Coronaviruset (flera tomma säten på planet ner vilket inte brukar vara vanligt) men generellt gäller, ju tidigare du bokar desto bättre priser får du på långdistansflygen.

Eftersom vi redan vet att vi vill flyga om ett år inom Europa så skaffade vi ett Eurobonusanslutet kreditkort som hade ett bra välkomsterbjudande. Vi bokade resan med kortet och fick på så vis  ganska många poäng som ihop med välkomsterbjudandet och de inköp som är möjliga att göra här med kort faktiskt kommer att kunna ta oss inom Europa nästa år. Därtill kickar en extra reseförsäkring in genom betala med kortet. Obs: Att nämna kreditkortet är inget samarbete som jag tjänar pengar på och att skaffa ett kreditkort med Eurobonus passar inte alla! Gör därför en ordentlig genomgång av kortets villkor innan du eventuellt själv skaffar ett motsvarande.  

Boendet hade vi också mer eller mindre kikat ut förra gången vi var här. Eftersom boenden snabbt bokas upp så var det ingen egentlig fördel av att boka tidigt, snarare en förutsättning för att få det boende man önskade under vistelsen. Men åter igen, planering underlättar!

Boendet hemma har lyckligtvis hyrts ut till en utbytesstudent/doktorand som tillsammans med sin familj hyr vårt hus. Det ger oss en fin passiv inkomst under tiden. Man kan se det som att vårt hus hemma betalar flygbiljetten för oss hit! Samtidigt får vi någon som ser om huset medan vi är borta.

När det gäller de mer mjuka parametrarna så handlar det om att så ett frö tidigt, både hos din arbetsgivare och hos barnens pedagoger.

Vi tog tidigt kontakt med rektorn på barnens skola och berättade om våra planer så att denne skulle vara förberedd när vi väl skickade i vår ledighetsansökan. Därefter pratade vi med lärarna så att de var förberedda på den kontakt som skulle komma från skolan i Thailand.

Jag som kör egen konsultfirma sen ett år tillbaka har frågat mig själv om ledigt och det var ingen tuff förhandling! Samtidigt har jag lovat att vara tillgänglig härifrån i pågående uppdrag och det fungerar jättebra att jobba på distans med alla digitala verktyg som erbjuds numer. Skype för företag/Teams flyter på förvånansvärt bra. Enda saken jag behöver hålla reda på är tidsskillnaden om 6 timmar.

Frun tar ut föräldradagar som finns kvar för vår minsta och lite sparad semester. Även föräldradagarna på lägsta nivån tas ut nu när vi ändå är här. Sverige har en av världens mest generösa föräldraförsäkring så det är bara att tacka och ta emot!

Detta var några enkla tips som kanske får igång tankarna för er som är ressugna.

Slutligen, coronaviruset då?

Thailand fick tidigt ett utbrott och har haft några smittade, 40 stycken i skrivande stund. Mer än hälften av de smittade är nu friskförklarade och ännu har ingen dött. Thailand är ett populärt resmål för kineser och de drabbade har varit inresta från Kina i samband med det kinesiska nyåret. Även några få thailändare har drabbats som varit i kontakt med de smittade kineserna (personal som vårdat dem och taxichaufförer som skjutsat dem). Fallen har varit koncentrerade till norra delar av Thailand (exempelvis Hua-Hin, Bangkok) Inga kända fall här på Lanta. Sen vi kom hit har man börjat att screena personer för feber både vid flygplatsen i Krabi och på färjan över till ön. Vad jag hört screenas nu alla som reser in i landet så Thailand verkar ta krafttag mot att begränsa smittan vilket känns skönt att landet tar smittan på fullaste allvar. Här på Lanta som har få kinesiska turister är det mesta som vanligt. Kanske en aningens lugnare än vanligt. En del thailändare har munskydd men långt ifrån alla. Turisterna består mest av svenskar och tyskar. Vi badar och njuter av havet, solnedgångarna och maten.    

Slutligen nr 2, flygskammen då?

Nej, den är inte närvarande. Inte för att jag stoppar huvudet i sanden utan för att jag har gjort en sk “impact investing” via Trine för att täcka upp för den extra CO2e vår resa medför. Jag tar klimatförändringarna på största allvar men tror inte på att sluta flyga för det. Att se flygresan som ett tillfälle att bredda sin portfölj och göra den grönare på riktigt känns kanon. Samtidigt finns det mycket annat (på marken) Som man kan göra som ger mer, att sluta åka bil i onödan och överkonsumera till exempel. Väl här så bidrar vi till både problem men kanske främst inkomster för lokalbefolkningen. Här är turismen den största inkomstkällan. Utan oss “faranger” skulle många thailändska familjer ha det riktigt kämpigt. Jag kommer skriva mer om klimatkompensation via investeringar i ett separat inlägg längre fram eftersom jag tycker att det är så spännande område.

För att utöka T-delen, tjäna, så försöker vi i den utsträckning det är möjligt att se våra tillgångar som möjliga inkomstbringande ägodelar. För att få till denna förvandling från låsta kapitalinsatser i en pryl till löpande kassaflöde så är vi väldigt glada över alla fina och fiffiga tjänster som uppkommit inom delningsekonomin. 

Kontentan blir mer kosing in till oss och ett större sparutrymme att investera. Treengheten i dess renaste mest ”STI-mulerande” form! 

Därför ställde jag gärna upp på en intervju hos SnappCar eftersom vi använder oss av deras tjänst för att hyra ut vår bil när det passar oss (vi använder främst bilen för längre resor). 

Det som gör det hela extra motiverande är att detta ger andra positiva bieffekter. Planeten mår bättre av färre bilar och de som inte behöver en bil så ofta kan istället låna den om många möjligheter till detta erbjuds. 

Självklart är det fördelaktigt att bo i en storstad för att få till en matchning men även i dessa områden så tas inte möjligheterna tillvara i den utsträckning som är möjlig. 

Jag tror verkligen att delningsekonomin bara är i sin linda. 

Passa på att klicka vidare till intervjun och hoppas du inspireras! Kanske blir du själv uthyrare eller hyrare (kanske av min? ;))

Länk till intervjun! 

Nu har tråkiga februari blivit ett betydligt vårligare mars och vad härligt det är att ljuset börjar komma tillbaka! Förutom att vi är lite närmare våren så mår jag även extra bra eftersom jag nu har hunnit med att jobba som egen i cirka en månad. Höjdpunkten hitintills var att stänga februari månads arbetsinsats och köra ut fakturaunderlag. Denna uppgift lockade i ärlighetens namn inte riktigt lika mycket när jag gjorde det åt min tidigare arbetsgivare, inget ont alls om denne men det är trots allt en viss skillnad i att fakturera åt någon annan och åt sig själv. ?  

Månaden har, förutom arbete i främst ett projekt åt min forna arbetsgivare, präglats av ”komma-igång-aktiviteter”. Förutom att stöpa om verksamheten hos Bolagsverket (800 kr kostnad för en tillkommande mening med tillhörande administration (extrainsatt stämma och ny bolagsordning)) har jag:

• Ordnat med mina företagsförsäkringar
• Ordnat med domän (joelbladh.se)
• Ordnat med att koppla ny e-post och Skype för företag till Office 365 (Inte så enkelt som man kan tro, DNS-konfigurering anyone? – Microsoft har klar förbättringspotential med att guida enmansföretag som är sin egen IT-administratör!)
• Införskaffat en ny arbetsdator som bättre klarar av mina nya arbetsuppgifter än min tidigare skrivdator.
• Krånglat med skrivaren (IT-supporten ,var är du???)
• Införskaffat en ny telefon och abonnemang (mitt förra tillhörde min fd arbetsgivare, numret flyttade jag över).
• Införskaffat utökad programvara för att kunna bokföra i egen regi (har jag gjort innan också med stor och ovärderlig hjälp av min kära mamma som jobbat med bokföring innan hon blev pensionär, ska tilläggas).
• Införskaffat annan adekvat programvara
• Dragit igång några Excel-ark med veckoplanering, dagbok, tidföring, budget och försäljning/mån.
• Försökt läsa på om företagsekonomi generellt
• Druckit mycket kaffe!

Under tiden har jag också på det privata planet skolat in mitt lilla lejon till dotter på förskolan och hanterat sedvanliga sjukdomsutbrott i februari (hosta, feber och snor…) och några dagars sportlov.

Livet som det ter sig just nu smälter alltså samman ganska mycket med jobb och hemmatid.

Många vill kunna hålla dessa delar åtskilda och stänga av jobbet när de går hem. Frågan är bara när de kan gå hem (och om de verkligen kan stänga av när de lämnat arbetslokalen)?

Jag utgår från hemmet och ser jobbet som en del av mitt liv. Det ger mig socialt utbyte, hjärngymnastik och kosing. Däremot behöver det inte vara i sådan omfattning att jag lägger mer tid på det än min familj just nu i dessa värdefulla barnaår.

Jag har alltså medvetet valt att gifta ihop dessa ”liv” och känner att än så länge är det helt rätt beslut. Jag går inte bara runt på rosa moln, jag är mer utelämnad åt mig själv än någonsin och man får inte full kontroll bara för att man sätter på sig en kaptensmössa men jag har gott hopp om att jag genom detta sätt att verka och vara kan ge mig själv mycket bättre förutsättningar att kombinera livets alla delar…i en enda god smet! ?

Hur går dina tankar kring livets olika delar?