Karolinska anklagas på nytt för antisemitism   

Cache   

Karolinska ”står inte på offrens sida” när det gäller de antisemitiska trakasserierna. Det menar människorättsorganisationen Simon Wiesenthal Center.

Mikael Odenberg, ordförande i Karolinska Institutets styrelse, beskriver kritiken som ”grundlös”.


          

Longyearbyen fortjener et nytt styre   

Cache   
«Vi i Høyre ønsker vi at Lokalstyret skal bli en servicebedrift som er tilgjengelig for alle innbyggerne.»
          

Nytt avsnitt av Signumpodden: Liberalismens misslyckande med Patrick Deneen   

Cache   
Det nya avsnittet av Signumpodden gästas av Patrick Deneen, som är professor i statsvetenskap vid University of Notre Dame i USA och som har skrivit den uppmärksammade boken Why Liberalism Failed. En bok som har väckt mycket debatt i hemlandet...
          

Nytt helikopter kan ikke lande ved SUS. Pasienter må kjøres med bil fra flyplassen til Våland   

Cache   
Nytt redningshelikopter er for voldsomt for Våland. Regjeringen øremerker derfor penger til å frakte pasienter fra Stavanger lufthavn i «intensivambulanse.»
          

Siste nytt om statsbudsjettet   

Cache   
Aftenbladet følger fremleggingen av statsbudsjettet for 2020 direkte.
          

Nytt rollespill vekker minner om klassiske Morrowind   

Cache   

Isles of Adalar slippes på PC til neste år.


          

Øystein Gjerme - 40 dager: Kampen om tilgivelsen   

Cache   

Jesus kom for å inkludere alle, også de som regner seg på utsiden. Øystein Gjerme fortsetter taleserien «40 dager», og oppmuntrer oss til å være en åpen kirke som aksepterer alle mennesker med deres fortid og historie, og inkluderer dem i vår felles reise mot et nytt og bedre liv i etterfølgelsen av Jesus.

Skriftsteder:
Luk 7,36-50; 19,10


          

Øystein Gjerme - Kirken vi ser: Del 2   

Cache   

Vår visjon i Salt er å lede mennesker til et nytt og bedre liv gjennom etterfølgelsen av Jesus. Øystein Gjerme fortsetter taleserien «Kirken vi ser», og viser oss hvordan vi kan være med på dette gjennom å bli involvert i tjeneste, invitere til gudstjeneste, investere i givertjeneste og inkluderes i smågrupper.

Skriftsteder:
Joh 13,12-17
Matt 20,26-28


          

Elisabeth Husabø - Fortid vs fremtid   

Cache   

Gud skaper noe nytt - skal du ikke kjenne det? Elisabeth Husabø preker om at Gud vil gi deg et nytt perspektiv, håp og fremtid!

Skriftsteder:
Jes 43,18-20


          

Gina Gjerme - En ny start   

Cache   

«Når Gud møter oss, så ønsker han ikke bare å gi oss et bedre liv, men et nytt liv.» Gina Gjerme preker om kraften i tilgivelsen som Jesus tilbyr oss, og om at vi alle kan få en ny start hos ham.

Skriftsteder:
Jes 1,18; 53,5
Luk 5,17-26
Rom 3,23; 5,12; 8,1-2
Ef 1,7; 2,7-8
1. Joh 1,8-9
Joh 10,10


          

Øystein Gjerme - Nytt menneske!   

Cache   

Vi påvirkes mer enn vi tror. Hva fyller vi rommet i våre tanker og relasjoner med? Det vi gir plass til, tar plass, og de tankene vi tror på, preger livene våre. Øystein Gjerme avrunder taleserien «Nytt menneske», og viser oss hvordan alle kristne kan være bevisste i hva vi påvirkes av. Rommet vi gir for Guds ord, er avgjørende for å reise seg opp som et nytt menneske i det nye livet.

Skriftsteder:
Joh 17,15;18
Kol 3,1; 3,15; 3,16-17
Apg 16,25-26


          

Egil Svartdahl - Guds fred   

Cache   

Vår identitet er i det nye livet. Vi prøver ikke å være nye mennesker, vi er nye mennesker. Det som skilte oss fra Gud, er tatt bort, og vi har fått fred med Gud. Egil Svartdahl fortsetter taleserien «Nytt menneske», og preker om hvordan Guds fred kan få råde i hjertene våre.

Skriftsteder:
Kol 3,12-17
4. Mos 6,24-26
Joh 14,27
Ef 2,14-17


          

Christian Thorbjørnsen - Lev oppreist   

Cache   

Å være et nytt menneske, er en invitasjon til å leve et oppreist liv. Men det nye livet leves i terrenget og miljøet av det gamle livet. Christian Thorbjørnsen fortsetter taleserien «Nytt menneske», og viser oss hvordan vi kan leve et oppreist liv med kjærligheten som drivkraft.


Skriftsteder:
Rom 6,4-8
Kol 3,12-14
Matt 5,14-16
Joh 3,16


          

Øystein Gjerme - Sannheten setter fri   

Cache   

Vi lever i en fallen verden, og som Kristus-etterfølgere kjenner vi på dragningen mellom det gamle og det nye livet. Å være et nytt menneske, er et verk av Gud - ikke et resultat av eget strev. I fortsettelsen av taleserien «Nytt menneske», preker Øystein Gjerme om hvordan vi kan få et nytt og bedre liv gjennom å få erfare sannhetens frigjøring.


Skriftsteder:
Rom 7,21-24
Gal 5,16-18
2. Kor 5,16-17
Kol 3,5-11
Ef 4,22-25
Sal 19,13-14; 51,9-14
Matt 22,39
Joh 8,31; 8,36


          

Øystein Gjerme - Oppreist i livet   

Cache   

Den som tror på Jesus, får en ny identitet. Å være et nytt menneske, gir konkrete utslag i måten vi lever livene våre. Men det nye mennesket får ikke sin start i våre tanker; det begynner i hjertet. Øystein Gjerme starter taleserien «Nytt menneske», og viser oss hvordan alle kristne kan få perspektiver på oppstandelseslivet.


Skriftsteder:
Kol 3,1-4; 2,20a
Matt 6,21
Joh 7,38-39


          

Camilla Läckberg til såpeserie   

Cache   
Den svenske suksessforfatteren Camilla Läckberg tar fatt på et nytt prosjekt: Hun skal lage såpeserie for TV.
          

Nytt spår i Hammarskjöld-mysterium   

Cache   

          

Så blir Gothias fjärde hotelltorn i Göteborg   

Cache   
”Ett nytt landmärke i staden.”
          

Över en kvarts miljard på en månad – nytt rekord för e-handlaren   

Cache   
E-handelsbolaget firar sju år med nytt försäljningsrekord för en enskild månad.
          

Stanna upp ibland och ät lite jord – om människans djupa koppling till marken   

Cache   
Vergilius "Georgica" är en cirka 250 år gammal guide till att bruka jorden. Dan Jönsson använder den för att utforska vår djupa relation till marken vi går på.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En bekant till mig brukar säga att det är nyttigt att få i sig lite jord ibland. Det ska vara bra för metabolismen och dessutom är det ju en känd sak att gravida kvinnor ofta blir sugna på just att äta jord. Faktum är att jag tror det finns ett djupare skäl till det där suget, något som inte bara har att göra med att kroppen signalerar brist på vissa mineraler utan bottnar i något långt mer primitivt, en urdrift. Njutningen i att ligga och rensa en rabatt eller ett trädgårdsland handlar ju bara delvis om att skapa ordning bland perenner och köksväxter den består minst lika mycket i att släppa på den inpiskade rädslan för att smutsa ner sig, få känna leran kladda mellan fingrarna, jorden tränga in under naglarna och skiten torka in i hudens porer. Jag tänker att vad det i grunden handlar om är att överskrida den där gränsen som vi kommit överens om separerar kropp och värld, på nytt bli det lilla barnet som man var en gång, när gränsen fortfarande inte existerade, eller rättare sagt, när den var obegriplig, och man smakade på och körde fingrarna i allt. För att förstå. Men förstå vad? Den romerske poeten Vergilius undrar i sin lärodikt om jordbruket, Georgica: Säg, varför/ skyr vi de mödor det innebär att plantera och odla? Frågan ställs lite ut i det blå, mitt i ett prydligt redovisande avsnitt om skogsbruk och fruktodling, som om Vergilius plötsligt stannat upp i präntandet, kanske distraherad av en fluga, och kastat en blick genom fönstret när det slagit honom att detta arbete han beskriver i vår civilisation är något vi i själva verket helst vill undslippa och komma bort från fast vi sällan erkänner det, ens för oss själva. Och mycket riktigt, redan i nästa strof är han tillbaka i arbetsetiken, lägger ut texten om de vilda trädens nyttofunktioner, beskriver hur man tar tillvara ved och byggmaterial från stormfällen. Jag får ett intryck av vad som i psykoanalysen brukar kallas sublimering: den präktiga arbetsbeskrivningen som undanmanöver, runt ett tomrum, en avgrund, av mörka, ociviliserade begär. Eller kanske en urskräck. När jag ligger där med fingrarna i myllan kommer jag att tänka på en hemsk passage i David Grossmans roman På flykt från ett sorgebud där Avram, en av huvudpersonerna minns hur han under sin krigsfångenskap en gång tvingades utstå en tortyr som innebar att bli begravd levande. Grossman beskriver proceduren i detalj: den hårda stöten av en jordkoka som träffar honom mitt i ansiktet, svedan i ögonen, jordsmulorna som snabbt rinner ner bakom öronen därefter den förlamande dödsångesten, en ring av kall skräck slöt sig runt hans hjärta, skriver Grossman och fortsätter den minutiösa beskrivningen; munnen stängdes för att hålla jorden ute, och munnen slets upp för att andas jord, och halsen är jord och lungorna jord och tårna sträcks för att andas in och ögonen tränger ut ur sina hålor Åkern, graven. Mellan två sår i marken utspelar sig den civiliserade människans liv. Åkern och graven: jorden lånar oss av sin livskraft i utbyte mot att en gång få sluka och smälta oss. Det kan låta som ett hårt och grymt kontrakt men utan det skulle civilisationen och kulturen inte vara möjlig. I Georgica förklarar Vergilius hur bonden ska gå tillväga för att pröva om hans jord är lämpad för en viss gröda nämligen genom att knåda och smaka på den: jord som inte går att odla säd i är omisskännlig, skriver han: den är besk, och alla som provar/ skall med en äcklad grimas förvrida strax sina munnar. Mer än tvåtusen år har gått sedan dess, men när jag läser de raderna ser jag Vergilius bonde för mig alldeles livs levande, där han står med jord på tungan och grimaserar. Jag har svårt att tänka mig en mänskligare scen, något som skarpare får människan att avteckna sig mot sina grundvillkor: mitt i kretsloppet, mitt i livets grymma cirkel. Och människan vore väl inte människa om hon inte genom hela sin historia hade försökt överlista jorden. Bryta cirkeln. Från mitten på 1800-talet, när jordbruket började mekaniseras, har de genomsnittliga skördarna i den rika världen tiodubblats, samtidigt som arbetsinsatsen per hektar har minskat till ungefär en trettiondel från 150 timmar till 5. Säga vad man vill: det är en makalös utveckling, som har fört med sig att där nio tiondelar av Sveriges befolkning arbetade i jordbruket i slutet på 1800-talet, är den siffran idag nere på några enstaka procent. Nästan ingenting av det vi idag förstår som det moderna livet av materiell trygghet och välfärd, men också av politisk frihet och ökad jämlikhet hade varit möjligt utan den. I den meningen är cirkeln faktiskt bruten. Men i och med det har vi istället påbörjat en ny. No man made the land, skrev John Stuart Mill; det stämmer inte längre. Ingen annan naturkraft förflyttar idag så mycket jord-, sand- och stenmassor som människan. Redan Karl Marx talade om bortschackrandet av jorden: tendensen att den levande jorden blir en ekonomisk resurs, att biologins processer begreppsmässigt blandas ihop med kapitalismens vinstprinciper. Näring som näring gröda blir detsamma som avkastning, något som skapar föreställningen om en tillväxt utan gräns. Idag börjar vi se vart den har lett oss. Den så kallade Overshoot Day, dagen när jordens resurser för året anses förbrukade, firas numera i slutet av juli. Ännu så sent som på sjuttiotalet inföll den i mellandagarna mellan jul och nyår; hela vår ekologiska skuld har alltså byggts upp på bara något halvsekel. Och jorden svarar på människans kontraktsbrott läcker tungmetaller, vägrar låta haven absorbera våra plastsopor, får öknarna att sprida sig och insekterna att försvinna. Av allt detta anade förstås Vergilius ingenting. Men även i Georgica, som i mycket annan antik litteratur, hörs alltså en underton av civilisationskritik. Subtil, men distinkt. Precis som i den bibliska historien, där odlandets vedermödor drabbar människan som Herrens straff för syndafallet, lever genom den klassiska kulturen myten om Guldåldern, ett fjärran förflutet när människorna under Saturnus milda regim levde i harmoni med sin omvärld och arbetet på fälten inte förde till ödeläggelse och krig. Som Vergilius skriver: ingen/ hade då ännu hört trumpeter mana till drabbning/ ingen dånet från hårda städ när man hamrade svärden. Någonstans i vårt undermedvetna bär vi på det gemensamma minnet av Paradiset, Guldåldern. Kan det vara därför, kanske, som vi skyr odlandets mödor? Så onödigt, egentligen. Även om dagens jordbruk bara var hälften så effektivt det vill säga, om det var helt och hållet ekologiskt så hade den saturniska guldåldern kunnat vara återinförd för länge sedan. Istället sprider sig öknarna. Jag tror det är det här vi måste förstå, om en annan och bättre civilisation ska vara möjlig: den brutna cirkeln är en illusion, vår ekologiska skuld är inget annat än en gigantisk ekonomisk bubbla, alla bubblors moder, som när den brister kommer att låta kontraktet slå igen om oss med full kraft. Som filosofen Martin Heidegger undrade: Finns jorden i vårt huvud? Eller är jorden något vi står på? Att svara på den frågan är att, konkret, ta ställning. Prova hur det känns när man rör vid marken. Kanske rentav se till att få lite jord i munnen då och då. Dan Jönsson, författare och essäist Litteratur Vergilius: Georgica. Tolkad av Ingvar Björkeson. Natur & kultur, 2019.
          

Av: Mattias    

Cache   
Det här fallet är förstås ett mycket otäckt nytt steg på vägen i Rysslands utveckling, och de grova övergrepp vi sett hittills (kidnappning utomlands och framtvingad bekännelse under tortyrliknande omständigheter) kanske bara är ett litet smakprov på vad som kommer ( http://avmalgin.livejournal.com/3373134.html ). Maktapparaten tycks nu helt ointresserad av att ens försöka upprätthålla ett sken av rättstat när man uppenbart ljuger i påståendet att Razvozzjajev självmant överlämnade sig och dessutom under flera dagar förvägrar honom tillgång till advokat. Samtidigt är det här steget en helt logisk utveckling av den kurs mot allt grövre diktatur som Putin drivit Ryssland mot under lång tid, och frågan är bara hur långt det kan fortsätta. Jag tror att Putin nu har kommit in på en återvändsgränd där det enda sättet att hålla fast vid makten på sikt kommer att vara att ytterligare kraftigt "dra åt skruvarna", inte minst när det gäller begränsning av informationsflödet på den ryska delen av Internet, eftersom en allt större del av befolkningen nu har tillgång till information som gör det uppenbart att myndigheterna ljuger och vilseleder för att skydda sitt eget skinn. Samtidigt ger oppositionens val den gångna helgen anledning till optimism. Istället för en opposition dominerad av extremister (som många Putinvänner gillar att hävda i detta forum och andra), så tyder valen på att den "icke systembundna" oppositionen i huvudsak består av liberalt och socialdemokratiskt sinnade och oftast unga människor som inte är befläckade av 90-talets kaos. Skulle det bli en revolution mot Putin i Ryssland finns det därför all anledning att tro att Ryssland skulle kunna bli ett "normalt" land med utgångspunkt från våra "västeuropeiska" värderingar. Särskilt gladde det mig att den nu 29-årige Jasjin, vars blogg jag följt i många år, tillsammans med Navalnyj och Kasparov visade sig vara en av de allra mest populära oppositionspolitikerna. Blir det något blogginlägg om oppositionsvalet Kalle?
          

Nytt steg mot karbonfangst i Oslo: Skal lagre CO2 i Sydhavna   

Cache   


          

Fotbollsframtiden är bländande ljus – Finland vidare i EM-kvalet efter 25–0 på tre matcher   

Cache   

Knagglig återväxt bland fotbollsdamerna? Inte alls. Finlands U19-flickor var tredje bäst i Europa i fjol – nu krossade laget allt motstånd då ett nytt EM-kval inleddes i Vasa.


          

Slik prøvde IS-moren å rømme fra Syria   

Cache   
Gjennom flere år forsøkte den norske IS-kvinnen å rømme fra Syria. I 2015 sto norske myndigheter klare til å hjelpe henne, dersom hun kom seg til grensen. Et nytt brev skal vise at kvinnen også forsøkte å forlate IS i 2013.
          

Över en kvarts miljard på en månad – nytt försäljningsrekord för e-handlaren   

Cache   
E-handelsbolaget firar sju år med nytt försäljningsrekord för en enskild månad.
Next Page: 25

© Googlier LLC, 2019